En jägare i trädgården

Det är stormigt väder över Öland och vindarna gör det extra besvärligt att flyga, speciellt kanske för dem som ska jaga något annat som flyger. Den här sparvhöken valde att ta en kort paus på vår brygga vid trädgårdsdammen.

Riktigt avkopplad kan man aldrig vara. Huvudet vreds åt alla håll hela tiden.

Oj då vad vinden tar i! Bäst att hålla emot så jag inte far ner i dammen.

Något extra intressant däruppe kanske.

Jädrar, vad det blåser!

Vad är det där för en fink då?

Oj, det blåser in på bara kroppen!

Dags att ge sig av kanske. Det duger inte att sitta här och dega.

Hur det gick sedan ? Jo, en pilfink mindre i trädgården.

På strandkanten

Plötsligt är det inte bara vågornas brus som hörs under mina promenader utmed stränderna. Måsar, trutar och änder har plötsligt höjt ljudvolymen, inte någon sång precis men ändå ett härligt vårtecken.

Indelningen i par blir allt tydligare 

Gravänderna äter och tar igen sig innan det är dags att leta bohålor uppe på land

Oj, plötsligt svävar en glada förbi i motljuset. Vårens första! 

Tofsviporna finns överallt nu

Men...vad är det där för gäng som kommer farande? Gråhägrar! Jag räknar till elva stycken som flaxar förbi i en ryckig färd i motvindarna.

Långt ute i diset rastar jätteflockar av svärtor. Flera hundra gungar omkring på vågorna.

På lite närmare håll ser jag flockar med rufsiga småskrakar som jagar föda och småbråkar med varandra hela tiden.

Har jag riktig tur kan jag stöta på rastande lommar ute på vattnet.

Och...konstigt! På en gammal bryggstolpe sitter en sidensvans. Inga sjöfåglar precis. Maten börjar tryta så här dags och de letar föda i tångbankarna.

Direkt från trädgården

Just nu är det trängsel i min trädgård. I det lite gråmulna, disiga vädret väller det in hungriga gäster. Bofinkar, grönsiskor, stenknäckar, gulsparvar, koltrastar, ringduvor precis överallt. Och så den stora flocken med sidensvansar! Genom mina, ännu inte vårtvättade fönsterrutor,försöker jag följa deras framfart och trängseln runt äppelhalvorna. Det blir lite "dimmiga" bilder, men ni kan säkert föreställa er vilken aktivitet det är här just nu, på eftermiddagen en av de sista dagarna i februari. Och bortifrån kärret ropar tranorna som anlände för ett par dagar sedan. Rekordtidig landning för dem så vi håller tummarna för att de slipper uppleva alltför tuffa bakslag av kung Bore.

Gråsparvarna och vi

Vi gillar fåglar och en stor del av vårt liv går åt till att värna och underlätta för de små varelserna. Vi delar hus och trädgård med en mängd olika arter och ibland händer det att vi måste sätta gränser. Nu var det den stora familjen Gråsparv som passerat en sådan gräns. De sitter ofta i den stora clematisruggen precis vid entrén och skrämmer slag på alla gäster när de plötsligt flyger upp, alla på en gång, när den besökande är ungefär en meter i från. Det kan vi leva med. Då är det jobbigare med bona under takpannorna utmed hela uteplatsen. Det skits på alla trädgårdsmöbler och dynor och vi kan aldrig duka ut till en måltid om inte någon står och passar hela tiden. Men värst av allt är de halvstora ungarna som sitter i rad och skriker för full hals, stirrande ner på oss från takkanten när vi har vänner på besök och ska ha en mysig grillkväll. Vi hör inte vad vi själva säger för allt oväsen uppifrån! 

Vi hörde talas om några remsor som gick att fästa utmed taket för att hindra allt bobygge. "Vi köper det" sa jag. "De har hela huset att bygga på så uteplatsen kan vi reservera för oss!" Sagt och gjort. Maken spikade upp listerna och plötsligt var det tomt i clematisruggen under flera dagar. "De blev sura" sa jag. "De har flyttat bort till gården, som egentligen är mycket bättre för dem". Men säg den frid som varar. Nu sitter de där igen och tjattrar utanför dörren och vi ser med spänning fram mot den kommande sommaren. Var kommer de att bosätta sig?

Turister på besök

Det var en av vinterns dimmigaste dagar. Det var nästan tomt runt fågelborden. Det verkade som om hela naturen låg inbäddad i den fuktiga vadden. Men plötsligt....hela hängbjörken fylldes av spanande besökare. Det påminde faktiskt om när en turistbuss gör ett stopp för att resenärerna ska få rasta, äta och dricka inför nästa etapp på resan.

De pustade ut några minuter...

...innan de spred sig runt i trädgården och började undersöka vad som bjöds.

Lite kvarsittande nypon kanske, en del äppelspill som koltrastarna har lämnat går nog att hitta.

Vad gör de där borta då?

Aha, det porlar av vatten, hur kommer vi åt det då?

Vi får undersöka saken.

Yes, det finns små pölar här och var ovanpå isen. 

I brist på rönnbär får man äta nypon.

Ja, då var det väl nästan dags att fortsätta resan.

Speciellt som den här gynnaren dök upp just när vi hade det som trevligast.

Envisa trastar

Vi kom på ett sätt att servera rödhaken lite extra näringsriktig mat. Vi vill ju gärna att den ska överleva vintern. Genast samlades en mängd avundsjuka koltrastar runt anordningen.

De trippade runt, funderade och försökte på alla sätt att komma åt godbitarna. Det blev rent av en upptrampad traststig runt cykelkorgen.

Hur i hela friden...

...ska man komma åt delikatesserna.

Om jag sträcker på mig riktigt ordentligt kanske det funkar.

Se där! En liten bit kom jag ändå åt.

Jag försöker igen.

Skit också! Bara en massa barr!

Ursäkta min svordom men jag blir så ....

Ja, här kan jag sitta i lugn och ro och äta utan att de där trastarna norpar allt mitt framför näbben på mig. De har minsann mat på andra håll i trädgården!