fredag 24 oktober 2014

Ute bland buskarna


Blåsigt, dimmigt och mulet. Det hör hösten till men det gör också att fåglarna vissa dagar bara framträder som mörka silhuetter. Men det rör sig nere i buskarna av kungsfåglar och gransångare och står man tålmodigt och väntar kan man plötsligt ha en gransångare alldeles nära.


Gransångaren kommer bland de första på våren och stannar kvar länge. Trots sitt namn tycker jag att den oftare håller till bland lövträd och buskar än i granar.


Lätet är lätt att känna igen. Salt sill, sill salt kan man tolka hans fina visslingar till. 


Förutom de här allra minsta fåglarna som pilar runt i grenverket, är det gott om rödhakar som diskret far omkring som smygande skuggor. 


Trastflockarna har också börjat att samlas och det är spännande att se om det finns något avvikande bland björk-, tal-, dubbel- och rödvingetrastarna.


Man får kika noga i alla trädtoppar för där kan det sitta en varfågel och spana.


För några dagar sedan kom den första sidensvansen och bland vasstråna hoppade denna bergfink omkring. Vintern närmar sig!



lördag 11 oktober 2014

Så här kan det också vara


Det såg ut att bli en fin oktoberdag. Lite disigt men solen på väg upp och varmt i luften. Vi åker lite söderut, bestämde vi, till några grunda vikar på östra sidan. Där borde det vara gott om vadare nu. Sagt och gjort, vi packade fika och mackor och gav oss iväg.


Ju längre söder ut vi kom desto mer tätnade dimman. Det ger sig snart, sa vi förhoppningsfullt. Det brukar ju blåsa bort fram på förmiddagen.


Väl framme vid viken var allt insvept i en mjuk, grå filt. Två stora skepnader satt tätt ihop ute på ett skär. Av form och storlek att döma var det havsörnar.


Det fanns mycket annan fågel också. Förtvivlat putsade jag både glasögon och kikarlinser men ingenting hjälpte. Emellanåt gick det att urskilja en del änder, tofsvipor, kustpipare och gässen hördes frenetiskt kackla.


Ögonen tårades och kändes alltmer ansträngda. Vitkindade gäss och grågäss gick att se när dimmolnen skingrades något.


Till och med korna på andra sidan vara svåra att se.


När varningsljusen började lysa på sjömärkena, gav vi upp och åkte hem igen. Där sken solen och jag kunde sitta ute och läsa en bok på eftermiddagen. Vi får försöka en annan dag igen!



lördag 4 oktober 2014

Nötskrikornas tid


Den här tiden på året, när vi kör runt på småvägarna i Böda Kronopark, korsas vår väg ideligen av jäktade nötskrikor.


De stora, vackra men lite gapiga fåglarna har fullt upp med att samla ekollon och annat godis i sina vinterförråd.


Jag har en rad med ekar i min trädgård och jag är verkligen glad för varje ekollon som transporteras bort via flyg för lagring borta i skogskanten någonstans.


Så, tack alla nötskrikor för att ni städar undan så jag slipper rulla iväg på eländiga ekollonrullskridskor på min väg till brevlåda eller soptunna!