Starar

 

Just nu far det runt flockar med starar överallt. Här har ett gäng landat på taket till Sandviks kvarn.

 

 

Oxelträden på Ölands norra udde är ibland fulla av flaxande starar som äter sig mätta på de frestande bären. Hela tiden småpratar de med varandra och sorlet hörs på långt håll .

 

 

Vi har en del luftledningar kvar och de blir ibland fullkomligt nertyngda av rastande starar.

 

 

Här kommer ett jättemoln av starar. Alla fick inte plats på bilden men vi räknade till ungefär 1500 fåglar. Det kan ibland vara åtskilliga tusen och det är fascinerande att följa deras flygkonster. Ofta i form av en stor boll som sveper hit och dit. Den svarta solen, säger danskarna, och det är som ett svart klot rullar fram över himlen.

En helt vanlig dag

 

Här uppe på norra Öland är det ganska lugnt på fågelfronten just nu. Om några veckor blir det säkert mera fart då den stora flytten börjar. Jag gick en sväng i Trollskogen och träffade det vanliga meståget som drar omkring. Svartmes....

 

 

...trädkrypare...

 

 

...och så förstås de trevliga rödhakarna. I den lågt stående höstsolen är det svårt att urskilja det som rör sig i trädtopparna. Ofta är det bara skuggor på marken som avslöjar de födosökande fåglarna.

 

 

En och annan havsörn passerar förstås. Här kommer en ung individ på jakt.

 

 

Det ständigt återkommande dramat

 

Ett märkligt ekipage passerade precis framför näsan på mig, över vägen och ner till strandkanten.

 

 

Vad var det? Jo, en flaxande stare i klorna på pilgrimsfalken!

 

 

Allt gick på några sekunder. Staren var kanske i största laget för falken och den försvarade sig dessutom tappert.

 

 

Efter en kort kamp släppte pilgrimsfalken och flög bort.

 

 

Staren satt omtumlad på en sten en stund innan den lyfte och flög vidare, men vem vet vilka skador den hade fått av rovfågelns vassa klor.