torsdag 28 juli 2011
Rödstjärt
Små diskreta skuggor rör sig överallt i buskarna just nu. Ibland kan jag uppfatta en darrning av några röda stjärtfjädrar eller en blixtsnabb dykning ut i solskenet efter en förbiflygande insekt. Sent på kvällen i skymningen, när alla andra dragit sig tillbaka för natten , rör sig rödstjärtarna fortfarande bland växterna vid uteplatsen och jag kan se dem genom den öppna altandörren.I värmen igår satt ett par unga rödstjärtar i den lilla tallen vid dammen och funderade på om de skulle våga sig ner till vattnet. De tvekade länge men bestämde sig till slut för att det var tämligen riskfritt att ta sig en klunk vatten.
måndag 25 juli 2011
torsdag 21 juli 2011
Trädlärka
Här, på norra Öland med sanddyner som en gång i tiden planterats med tallar för att binda sanden, med torrängar och alvarsmarker trivs trädlärkorna. Tidigt på våren hörs de första drillarna och sedan finns de här omkring hela sommaren. I år hörde jag den första den 22 mars, så de är verkligen ett tidigt vårtecken.
Liten unge på vift (dubbelklicka för större bild)När jag precis hade flyttat till Öland hade jag sju stycken på gräsmattan utanför sovrumsfönstret en tidig höstmorgon. Att de hade sällskap med tre gulärlor gjorde inte upplevelsen sämre. Då kände jag verkligen att jag hade flyttat till rätt ställe.
Nu är alla ungarna ute på egna ben (vingar) och jag har dem överallt. De letar mat på egen hand och får då och då ett tillskott av föräldrarna. En gammal dam som jag brukar prata med berättade en gång att det förr fanns lärkbon överallt i hagarna och man fick titta noga var man satte ner fötterna. Jag misstänker att det inte bara var sånglärkebon utan att en hel del av bona tillhörde trädlärkorna. Just häromkring har vi idag fler trädlärkor än sånglärkor.
lördag 16 juli 2011
Senaste nytt: Gröngöling
I går eftermiddag var det dags för gröngölingsfamiljen att träna stolphackning. På bilderna tycker jag att det ser ut som en hona med två ungar. Verkligen roligt att se en lyckad häckning av en art som har det lite tufft. Dubbelklicka gärna på bilderna för förstoring.
torsdag 14 juli 2011
Ladusvala
Det var söndag och värmerekord på norra Öland. Jag satt i en stol i skuggan, nästan inkrupen under byggnadsställningen som var uppsatt för husmålningen och försökte stå ut med hettan. Plötsligt bryts lugnet och herrskapet Ladusvala kommer farande med sina sex ungar och placerar dem på ställningen runt omkring mig. Alldeles nyutflugna ungar, fortfarande lite vingliga och osäkra. Föräldrarna jagade mat och svalungarna gapade och skrek så fort de såg sin mamma eller pappa i luftrummet.
Jag fick för mig att föräldrarna medvetet tränade ungarna. Ett speciellt rop och alla ungarna lyfte. Nu tar vi en sväng till luftledningarna och tränar landning där. En ny signal och tillbaks till mig och byggställningen igen. Matdags igen och en och annan unge passade på att ta sig en liten sovstund.
Det är märkligt! Är det så att de här ”sociala” fåglarna, det vill säga de som väljer att bygga sina bon på och i våra hus och uthus, också utnyttjar oss som barnvakt åt de oerfarna ungarna? Jag upplevde samma sak med sädesärlorna som jag berättade om tidigare. Varken katt eller sparvhök vågar sig fram om ungarna placeras ett par meter från mig och jag kanske är bedömd som igenkänd och ofarlig sedan de följt alla mina sysslor i trädgården.
tisdag 12 juli 2011
Nära inpå
Det händer varje dag. Fyrtio människor, små och stora dödas i Afganistan i ett bombattentat eller drunknar i en överfylld båt på en flod. Hemskt säger vi och har glömt det i nästa sekund. Befaras en svensk ha varit med ökar vårt intresse något. Men händer det något i grannskapet, något litet som att grannfrun halkar och bryter lårbenshalsen, kan vi älta det gång på gång. Vem hittade henne? Hur lång tid tog det innan ambulansen kom? Hur ska det gå nu? Det är säkert en inbyggd brandvägg som vi alla har. Vi orkar inte ta på oss all världens bekymmer medan det lilla som sker är lättare att förstå. Likadant är det när det gäller fåglarna. Vi läser om hur liten procent av alla fågelungar som uppnår vuxen ålder. Visst, det är ju många faror som lurar, säger vi lite oengagerat. Siffror väcker inte några djupare känslor hos oss. Men när jag öppnar dörren på morgonen och hittar en död fågelunge utanför, då fylls jag av vemod. Då kommer döden nära inpå. En liten rödstjärtunge har flugit mot fönsterrutan och förmodligen dött omedelbart. Myror och flugor har redan upptäckt den och gör sitt bästa för att komma in mellan babyfjunen på bröstet. Så sorgligt! Försiktigt bär jag den lilla fågeln till en tät enbuske längst bort i trädgården och lägger den långt inne vid roten. Om några dagar är där bara en liten hög med fjädrar och dun som blåser bort med vinden.
lördag 9 juli 2011
Senaste nytt: Trädlärka
Flera morgnar i rad har jag haft två trädlärkor som gått och plockat på marken utanför köksfönstret. Jag lyckades få några suddiga bilder genom det gamla buckliga glaset. I dag smög jag ut tidigt för att försöka få bättre bilder. Inte en trädlärka visade sig!!!
fredag 8 juli 2011
onsdag 6 juli 2011
Stenskvätta
Nu är det stenskvättornas tid här på Öland. Överallt fladdrar deras lysande vita gumpar förbi utmed dikeskanter och ute på alvarsmarkerna. På stenmurarna sitter ungarna och kurar och väntar på matleveranserna från föräldrarna. Runt mitt hus kan jag emellanåt tycka att det kryllar av stenskvättor och deras hårda, smackande varningsläten hörs ideligen.
De vuxna fåglarna spanar över omgivningarna från takåsar, TV-antenner, enbuskar och luftledningar efter bra mat till ungarna och håller samtidigt ett öga på grannens katter och eventuella rovfåglar på ingående.
Ungarna sitter oftast orörliga men ibland blir väntan för lång och då sträcker de på sig, tittar åt alla håll och gapar lite för att vara alldeles beredda när föräldrarna äntligen dyker upp. Sitter det ett syskon någonstans i närheten kan man busa lite med det också.
fredag 1 juli 2011
Sädesärla
En fågel som nästan alla känner igen är sädesärlan och visst är vi många som börjar spana efter henne i början av april varje år. Hon är verkligen ett vårtecken.
I år har ”min” sädesärlehona tre ungar och när de lämnade boet för några veckor sedan parkerade hon dem vid min trädgårdsdamm. De håller till runt kanterna och vilar ibland på träbron där det är svårt att upptäcka dem på lite håll. Färgtonerna smälter ihop med varandra.
Jag tror att sädesärlan har utsett mig till någon sorts dagmamma. Jag kan vistas ganska nära dem utan att de blir rädda och jag är bra på att hålla både katter, kråkor och andra faror på avstånd. Första dagarna utanför boet var lite nervösa innan de kom på att det inte gick att stå på näckrosbladen. Jag var beredd på att kliva i flera gånger för att rädda dem från drunkningsdöden, men när vattnet nådde till magen lyckades de flaxa iväg till torra land.
Fiskarna i dammen, trollsländorna som flyger förbi, allt är spännande för en liten fågelunge. En dag visade mamman hur de kunde bada i vattenfallet. Det tog en stund innan den första vågade sig i, men nu badas det för fullt under varma dagar. Nu vågar de till och med bada tillsammans med andra fåglar, som lövsångaren på en av bilderna
Jag gissar att min dagmammaroll snart är slut. De börjar mer och mer ge sig ut på flygturer och lyckas också fånga en och annan insekt själva. Men roligt har det varit med de små ärleungarna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)