lördag 26 mars 2022

Bevingade väckarklockor


I morse vaknade jag cirka 5.30 av några tranors glada trumpetande på fältet en bit från sovrumsfönstret. Det var bara att ligga där och njuta av deras kommunicerande med varandra. Vad härligt att få vakna på det sättet istället för av en massa pling och surr från något mekaniskt elände! Jag ser fram emot de kommande varianterna av väckning. Förra våren hade jag både halsbandsflugsnappare och mindre flugsnappare som visslade på i tidig morgonstund. Då kan man inte ligga kvar i sängen. I tofflor och morgonrock får man smyga ut med kikaren och hoppas på att tidningsbudet tittar åt ett annat håll när han passerar.

 

Näktergalssång är också fint, åtminstone om de begränsar sig till någon timme och kanske inte heller sitter precis i närheten av fönstret. Många fåglar låter bättre på lite avstånd. Gökens hoande är efterlängtat av alla men kommer den för nära hör man alla hesa biljud som inte låter lika snyggt.

 

Det finns fåglar som inte låter någon somna i lugn och ro på kvällen. Rördrommen hör till dem. Han sätter igång med sitt tutande ungefär när det är dags att kvällsborsta tänderna och kan sedan oavbrutet blåsa på fram till gryningen. En kull hungriga hornuggleungar i trädgården kan skrika så det går kalla kårar på ryggen. Som små knytt sitter de och gastar tills de äntligen är mätta frampå småtimmarna.

 

Men visst står man ut med alla de här ljuden. Möjligen kan en skatfamilj precis i höjd med sovrumsfönstret på övervåningen vara nära gränsen för vad man tolererar. Under flera år fick vi stå ut med den ständigt kommunicerande flerbarnsfamiljen. Det hjälpte inte att vi varje vår försökte riva ner de första hemsläpade grenarna eller såga av den tallgren som skulle bli boets bärande konstruktion. Skatfamiljen hade bestämt sig. Trädet närmast vårt fönster var bäst. Kanske hade de upptäckt att det kunde vara ett skydd för många andra hotande faror att hålla sig så nära människorna som möjligt. Det är inte alltid så lätt att förstå efter vilka kriterier fåglarna väljer sina boplatser.







 

fredag 11 mars 2022

Jaså, du är en sådan där fågelskådare



Ibland räcker det med att gå ut i trädgården

Vissa människor har svårt att förstå tjusningen med fågelskådning. Jag tror att en del av nedklassningen av vårt stora intresse härstammar från en gammal sketch från 50- eller 60-talet där Stig Grybe spelar en tämligen förlöjligad ornitolog. Det här sätter vi oss förstås över. Det är inte fånigare att samla fågelkryss än vad det är att samla tablettaskar eller gamla plåtleksaksbilar i ack så fina originalkartonger. Att åka kors och tvärs över Sverige på jakt efter en saknad årgång av Kalle Anka går bra, men att köra tjugo mil för en rödhuvad dykand anses skrattretande. Nåja, vi ska inte reta upp oss på dem som inte begriper bättre. Våra fina samlingar tar inte plats, ligger inte och dammar till sig och blir inte angripna av skadedjur. Dessutom får vi frisk luft och motion medan vi samlar och också många fina naturupplevelser och möten med likasinnade.

 

Vår hobby kan varieras i det oändliga. Vi kan ha livssamlingar, årssamlingar, tomtsamlingar och lokalsamlingar. Vi räknar vinterfåglar och håller reda på ankomstdatum för de olika flyttfåglarna och förvånas när de stannar till november fast det normala är att de flyttar i oktober. Hela tiden är vi så glada för varje händelse i fågelvärlden som vi får ta del av och inte tjurar vi om någon raritet går oss ur händerna. Nej, vi gratulerar dem som lyckades och väntar tålmodigt till nästa gång som den lilla juvelen dyker upp igen.

 

Vår hobby är ständigt pågående. Vi kan vakna mitt i natten och höra en uggla utanför sovrumsfönstret. Under vintern är det invasionsfåglar, läckra röda tallbitar eller kanske nötkråkor och konstiga trastar som fångar vårt intresse. Försommaren är en slitig tid. Då är det både sena nattsångare och tidiga morgonsångare. Senare under sommaren kryllar det av ungar överallt. Inte alltid så lätta att artbestämma i sina halvfärdiga fjäderdräkter. Ja, sen är det höstflytten och så börjar allt om igen. Visst är det härligt med ett samlande som aldrig kan bli komplett! Vi har alltid något att göra och vi bär ständigt på det där hoppet inom oss att vi plötsligt ska gå rakt på något riktigt unikt i fågelväg. 


Forsärla i trädgårdsdammen!