Rödstjärtsommar

Nu är alla rödstjärtungarna ute på egen hand i min trädgård. De är ganska diskreta av sig men ibland fladdrar det till av en lysande röd stjärt bland syrenbuskarna eller runt stenmuren. Ganska sent, i skymningen, kommer de gärna till min uteplats och letar i alla skrymslen bland trädgårdsmöblerna efter dagens sista måltid.

Skönt att sträcka lite på sig ibland!

I den sköna morgonsolens glans, kan man unna sig att sitta stilla någon minut.

De synar växterna i alla mina krukor och hjälper mig att hålla rent från frossande larver och festande bladlöss. Under flera år har jag också haft besök av svarta rödstjärtungar men i år har jag inte sett till någon (ännu).

Med strandpipare runt fötterna

Man hör dem överallt men de är inte lika lätta att upptäcka alla gånger, de större strandpiparna. 

De smälter ihop med stenarna och hukar sig gärna ner om de blir osäkra.

Osäkerheten varar inte så länge. De är ganska nyfikna och när jag har stått stilla en stund på samma ställe kommer de närmare och närmare.

De tittar lite frågande varje gång det knäpper till i min kamera men bestämmer sig för att jag är helt ofarlig.

De är snabba där de pilar runt och det är lätt att tappa en ur sikte mot det steniga underlaget.

Ja,ja, du är fin från det hållet också!

Även en strandpipare kan tycka att det är lite gropigt ibland.

Här var det två som höll ihop

Förälder och barn kanske? Jag kan tycka att den närmast kameran ser lite yngre ut.

Stilstudie.

Oj vad fint det här blev då! Nästan som en spegelbild.

Kors i tak...förlåt, tunnan ska det vara

En sen kväll i solens sista strålar var det trängsel vid vattentunnan i naturum Trollskogen.

Hela korsnäbbfamiljen var på plats och trängdes runt serveringen.

Härligt att få dricka sig otörstig i den här värmeböljan!

Ibland fick de sällskap av hela släkten grönsiskor, paret domherre och flera grå flugsnappare.

Riktigt trångt ibland!

I barnkammaren

Nu är det ungar överallt. Unga och oerfarna stenskvättor hoppar omkring på gräsmattan.

Här har en rödstjärtunge hamnat högt uppe på taket men ofta får jag hjälpa dem ut från växthuset. De har en förkärlek för att flyga in och trassla runt bland vinrankor och tomater.

De unga blåmesarna går mera åt gult än blått.

Grönfinken sitter och väntar på sin tur vid jordnötsautomaten.

Där är det ständigt fullt med hungriga fåglar: "Ta inte min nöt!"

Mamma Pilfink har sagt åt ungarna att vänta snällt på bryggan vid dammen.

Oj, jag får träsmak under fötterna. Hur länge ska vi vänta?

De där jobbiga gråsparvsungarna får minsann mat hela tiden.

Vi kan väl åtminstone få kika lite på omgivningen.

ÄNTLIGEN!!