Gråsparvarna och vi

Vi gillar fåglar och en stor del av vårt liv går åt till att värna och underlätta för de små varelserna. Vi delar hus och trädgård med en mängd olika arter och ibland händer det att vi måste sätta gränser. Nu var det den stora familjen Gråsparv som passerat en sådan gräns. De sitter ofta i den stora clematisruggen precis vid entrén och skrämmer slag på alla gäster när de plötsligt flyger upp, alla på en gång, när den besökande är ungefär en meter i från. Det kan vi leva med. Då är det jobbigare med bona under takpannorna utmed hela uteplatsen. Det skits på alla trädgårdsmöbler och dynor och vi kan aldrig duka ut till en måltid om inte någon står och passar hela tiden. Men värst av allt är de halvstora ungarna som sitter i rad och skriker för full hals, stirrande ner på oss från takkanten när vi har vänner på besök och ska ha en mysig grillkväll. Vi hör inte vad vi själva säger för allt oväsen uppifrån! 

Vi hörde talas om några remsor som gick att fästa utmed taket för att hindra allt bobygge. "Vi köper det" sa jag. "De har hela huset att bygga på så uteplatsen kan vi reservera för oss!" Sagt och gjort. Maken spikade upp listerna och plötsligt var det tomt i clematisruggen under flera dagar. "De blev sura" sa jag. "De har flyttat bort till gården, som egentligen är mycket bättre för dem". Men säg den frid som varar. Nu sitter de där igen och tjattrar utanför dörren och vi ser med spänning fram mot den kommande sommaren. Var kommer de att bosätta sig?