Havsörnar, sång- och knölsvanar är de fåglar som jag garanterat ser på mina turer i naturen så här års. Det är tämligen lugnt på fågelfronten och dåligt ljus och långa skuggor gör också fotograferandet extra svårt.
Sångsvanarnas ständiga konversation med varandra bryter tystnaden, annars är det mest koltrastarnas hysteriska varningsrop och gräsändernas kvackande som hörs. Andflockarna går att urskilja som silhuetter långt ute på vattnet.
Nere i hamnen har en ensam bläsgås stannat kvar. Till synes frisk och fullt kapabel att flyga. Vad har fått den att avbryta flytten?
Oxelbären, som annars lockar jätteflockar av trastar och sidensvansar, har torkat bort i år. De som ändå söker sig hit får njuta av överflödet av äpplen. Till och med större hackspetten tar sig en fruktstund.
Nötskriketrafiken är i gång. Tur och retur mellan ekarna vid vägen och gömställena i skogen.
Som avslutning på 2016 får varfågeln i den torra grantoppen, en dimmig decembermorgon, representera julstjärnan.
God Jul till er alla!