8,9,10...sitt stilla, 11, 12

Så var det färdigräknat för den här gången då! I projekt Vinterfåglar inpå knuten, alltså! Skönt att deklarationerna har blivit framflyttade till maj så man inte blir alldeles uträknad. I år var det en del variationer mot det vanliga i min trädgård, kan jag konstatera. Pilfinksmaffian, som har belägrat trädgården under hela hösten, blev nummer ett på min lista, tätt följd av de små trevliga grönsiskorna. De finns överallt och är kanske egentligen fler än pilfinkarna, men sprider ut sig så de blir omöjliga att räkna. Det finns fler bofinkar än bergfinkar, så brukar det inte vara. Grönfinkarna var oroväckande få men å andra sidan har jag sett mängder av dem utmed Kalmarsundskusten hela hösten, så det är väl någon annanstans. Nåja, 18 olika arter fick jag ihop och det är väl inte så illa. När jag rapporterat in årets resultat, tog jag en sväng fram till sovrumsfönstret. Jaha, fem stenknäckar mot mina rapporterade tre och där kom fasantuppen promenerande. Honom har jag inte sett på hela helgen!

Blåmesar

Det är lockande men farligt med det djupa vattnet

Kan jag backa i?

Nej, det här går nog inte

Jag väljer det vanliga stället vid vattenfallet

Blåmesarna dominerar i min trädgård just nu. De finns överallt och blir svårräknade i helgen  när det är dags för vinterfågelräkningen. De äter allt som bjuds och börjar se ganska runda ut vid det här laget. Vattnet i dammen är lockande och alltid är det någon liten blåmes där och dricker. Oavsett väder tar de sig ett bad ibland. Är det vinterbadaren i dem som tar överhand eller är det helt enkelt kliande parasiter bland fjädrarna som får dem att hoppa i det iskalla vattnet? Nu, när snö och is börjar ta överhand blir det knepigare att komma åt de allt färre öppna vattenytorna och hur löser man det? Jo, man tar ett härligt snöbad istället.

Senaste nytt: Vitvingad trut

Man hade observerat en vitvingad trut i trakterna av Byrum dagen innan. Vad jag kunde läsa ut av rapporterna försvann den någon gång mitt på dagen och syntes inte till mera. Spännande men den missade jag. Man kan inte alltid komma loss från inbokade möten. Nu var det en ny dag och eftersom Byrum hör till de ställen jag brukar åka till, ställde jag turen dit. Jag hade inga förhoppningar om truten men ville se om möjligen någon strömstare hade anlänt till Hornsjöns utlopp. Det var en lugn och lite disig förmiddag, några knipor låg i en flock och flera par knölsvanar bevakade min vandring utmed stranden. Plötsligt och oväntat kommer en lysande vit trut flygande och gör en lov in mot mig vid strandkanten. Vitvingad trut! Kameran kvar i bilen som står femtio meter bort. Jäklar! VARFÖR tog jag inte med mig den som jag brukar. Fort tillbaks till bilen efter kameran och det hann bli  några bilder innan den försvann söderut.

Hösttröst

Nästan när det är som mörkast och gråast ute dyker de upp. Med sina röda och gula färgstänk, som vårblommor i trädgården, flyger, klättrar och hoppar de runt och undersöker allting. Deras spröda, klingande småprat bryter den rådande tystnaden och muntrar upp oss med löften om en kommande vår. Orädda och nästan lite stöddiga, efter att ha förlustat sig på jästa bär och äpplen, betraktar de oss nyfiket och ingående. Plötsligt sätter törsten in och de besöker vattenpölarna, en efter en, för att dricka av det svala vattnet. Efter dryckenskap kommer törst lyder ett gammal talesätt och det kan väl gälla även för sidensvansarna efter deras orgier bland den jästa frukten som nästan förvandlats till vin.

Ankplask

Nyuppkomna vattensamlingar kan vara till glädje för både fåglar och fågelskådare. Så här tidigt på året är det mest gräsänderna som fröjdas över att få det gröna gräset serverat i vattenbad men lite längre fram kommer det mängder av gäss, svanar och vadare och gör änderna sällskap. De här plaskande änderna träffade jag på en tidig januarimorgon när den lågt stående solens strålar förvandlade fåglarna till vackra silhuetter i motljuset.