Urrigt och burrigt under den mörkaste tiden

 

Tja, vad ska man säga, undrar pilfinken. Bara mörker och regn dagarna i ände. Nu längtar vi alla efter solens återkomst och ljusare dagar.

 

 

Gråhägern deppar också...

 

 

...liksom knölsvanen. Lika bra att ta en lur och drömma sig bort.

 

 

Men titta! Ett ljus i mörkret. Forsärlorna, som tillbringade hela förra vintern vid vår hamn på norra Öland, är tillbaka igen. Och snart är det jul och sedan vänder det. Håll ut!

 

 

Nunnestenskvätta

 

Man går där i gråa november. En liten tur på morgonen blir det alltid. Sidensvansarna har kommit och i år är det domherrar överallt. Hem igen och duka fram lunch. Jag hade precis svalt några tuggor då jag får ett meddelande. En nunnestenskvätta vid Ölands norra udde.

 

 

Fort ut igen och iväg. Ska den finnas kvar? Jodå, där hoppade den omkring på strandkanten. Försvann ibland ner utom synhåll eller flög några meter, men till allas glädje stannade den hela eftermiddagen.

 

 

Nästa morgon var den borta igen. Men vilket glädjeämne den blev för oss som hann se den. Ett nytt kryss för norra udden och ett nytt kryss för mig.

 

 

Lite svårt ljus för att få bra bilder under den timme som jag var där, men ändå!

 

 

Ni ser den lilla rariteten här och på Artportalen finns det flera bilder inlagda.

 

 

Saknade i trädgården

 

Under sommaren som har gått, har jag lagt märke till att antalet småfåglar i trädgården har minskat oroväckande. Jag brukar ha trängsel runt min damm av i stort sett alla vanliga sorters sångare....

 

 

...och runt omkring mig brukar det krylla av blåmes- och talgoxungar. I år har det inte varit så! Jag har frågat flera runt omkring om de har lagt märke till minskningen, men ingen har tänkt på det.

 

 

Nu, när senaste numret av Vår fågelvärld kom, fick jag belägg för min observation. På flera håll i landet har det varit betydligt färre fågelungar än normalt.

 

 

Jaha, det beror säkert på de låga temperaturerna under maj månad, då vi hade närmare tio minusgrader flera nätter i sträck. Det blir säkert bättre nästa år, tröstade jag mig själv.

 

 

Men...då dök genast nästa orosmoln upp. Det totala antalet insekter har minskat alarmerande! Hmmm, det låter inte bra.

 

 

Nu blir det sömnlösa nätter igen. Jag som älskar mina svarthättor, törnsångare, flugsnappare, lövsångare, ärtsångare, härmsångare och alla andra. Hur ska det gå?

 

 

Men himmel, har det redan gått en hel månad!!

 

Tiden bara springer iväg. Fågelbeståndet övergår sakta men säkert till fler stannfåglar än flyttfåglar. De grå flugsnapparna, som har hållit ordning på insekterna i trädgården hela sommaren, flyttar vilken dag som helst nu.

 

 

Större delen av rödhakarna flyttar också, men några modiga stannar kvar. Den här gillar att utmana ödet genom att bada på näckrosbladen i min damm.

 

 

Inte så julkortsvacker efter badet. Domherren sitter på tork.

 

 

Ibland är det trängsel i mitt lilla vattenfall.

 

 

Ute på strandängar och åkrar börjar tranorna samlas och äta sig mätta före den sista etappen ner mot sydligare nejder.

 

 

En ung duvhök spanar från det torra trädet.

 

 

Och titta! Några rödstjärtar finns kvar ännu så länge. Mysigt!

 

 

Det börjar bli dags för avresa

 

Nu är sommarens småbarnspyssel förbi. De flesta ungar står på egna ben och nu koncentrerar sig alla på att fylla på fettlagret inför en långresa eller en  kall vinter. Här är det lövsångaren som letar insekter bland tallbarren.

 

 

Oj, vad hösten kommer snabbt! Rönnbären är mogna och koltrasten tar för sig.

 

 

En trädpiplärka smyger omkring i det gamla äppelträdet.

 

 

Havsörnarna börjar synas igen efter sommarens tillbakadragna liv med häckning och ungar. Här sitter en och mumsar på något fjäderbeklätt långt ute i det glittrande havet.

 

 

Ormvråken spanar från sin stubbe.

 

 

Det är redan flyttning på gång hos vadarna. Här rastar några kustsnäppor.

 

 

Lätta att känna igen med sina röda bröst.

 

 

En ung större strandpipare funderar över tillvaron.

 

 

Så sirligt elegant! En turkduva tar igen sig på en tallgren.

 

 

Rödstjärtsommar

 

Så har juli månad passerat och halvvuxna ungar försöker nu lära sig att stå på egna ben. Här har pilfinkungen, efter att ha hängt halvvägs ut genom holkhålet, tagit det sista hoppet ut i livet.

 

 

Vår trädgård är full av rödstjärtar i alla åldrar. De sitter stilla några sekunder och spanar och gör sedan snabba hopp iväg efter någon insekt.

 

 

Herrskapet Ringduva kommer traskande ibland, på väg mot min damm där de dricker och putsar sig lite. Så vackra när man ser dem på nära håll!

 

 

Även rödstjärtarna tar sig ett dopp ibland. Antingen i vattenfallet eller i den extra balja med vatten och några stenar, som jag har ställt ut.

 

 

Ute vid strandängarna jagar törnskatorna mat. Egentligen behöver de bara gapa och svälja. Ni ser alla små myggor som fyller luften.

 

 

Ännu en rödstjärt på spaning vid dammen...

 

 

...och en på bryggan.

 

 

Men titta, en ung hämpling blev också lockad av det plaskande vattnet.

 

 

Och så sädesärleungarna förstås! Mamma sädesärla placerar gärna sina ungar på det grå underlaget där de är svåra att upptäcka, medan hon beger sig ut på jakt efter mat.

 

 

Ungar och stressade föräldrar

 

Nu är det full fart bland fågelfamiljerna. Hungriga ungar pockar på uppmärksamhet hela tiden och stressade föräldrar med ruvningsslitna fjäderdräkter far omkring som skottspolar i trädgården på jakt efter mat.

 

 

En del juniorer är redan ute på matjakt på egen hand, fortfarande lite fumliga och okoncentrerade på uppgiften. Det finns mycket spännande saker som fångar deras intresse.

 

 

"Är det inte mamma som skymtar där borta? Bäst att anlägga bästa tiggarminen så hon inte missar mig."

 

 

Så där ja! Mätt för några minuter framåt!

 

 

Från grenar, stolpar och murar spanar rödstjärtarna efter inflygande föda. Det gäller att sitta alldeles tyst och stilla och så göra ett plötsligt utfall när någon insekt kommer i närheten.

 

 

Vatten, vatten, bara vanligt vatten!

 

Nu råder värme och extrem torka i stora delar av landet och då behövs det vatten! Jag har en oavbruten ström av besökare till mitt vattenfall i trädgårdsdammen.

 

 

Somliga tar bara några klunkar vatten medan andra doppar sig ordentligt. Här är det halsbandsflugsnapparen som njuter.

 

 

Gråsparvarna dricker ur vattentunnorna men där börjar det bli långt ner till vattenytan nu. Tomater och annat kräver sitt också.

 

 

Lövsångaren gillar att plaska runt i vattnet.

 

 

En balja med vatten och några stenar under någon skyddande buske duger också bra.