Så var det färdigräknat då

Visst är det märkligt! År efter år samma sak! Först vimlar det av fåglar vid alla våra matningsställen. Flockar av bofinkar, bergfinkar och gulsparvar. Pilfinkar och gråsparvar i oräkneliga antal. Tre större hackspettar, nötväckor och entitor. Glada i hågen laddar vi upp för den stora vinterfågelräkningen. Vi släpar hem dyra äpplen, margarinpaket och säckar med frön och nötter. Och så har vi kommit till den stora räknarhelgen. Vi tittar ut genom alla fönster. Ser du någon, frågar jag ivrigt maken. Nä, säger han han. Efter lång väntan landar några koltrastar och fjorton pilfinkar. Vi antecknar. En sparvhök kommer som en blixt och slår ner. Vi kryssar över fjorton pilfinkar och ändrar till tretton. Så där håller det på hela helgen. Några gulsparvar, två bofinkar, en och annan blåmes. Vi piggnar till lite när det landar en flock med stjärtmesar. men sedan är det lika trögt igen. Måndag morgon rapporterar jag in resultatet och försöker sedan glömma eländet. Istället tar vi en tur upp till norra udden. Där blir jag glad igen när jag ser vattenpiplärka, skärpiplärkor och ängspiplärkor!

Vårsång från havet

Bilderna går att förstora genom att klicka på dem

Det är tyst och stilla på promenaden utmed havet. Ett par knölsvanar glider omkring nära stranden och lite längre ut ligger ett gäng med svärtor. Så plötsligt hör jag långt utifrån det första tecknet på en annalkande vår. Ah-Aloe! En liten flock med alfåglar håller till halvvägs ut till Blå Jungfrun och gör vad de kan för att imponera på den enda honan i sällskapet. De ropar, flyger runt och bråkar med varandra. Den som lyckas få platsen närmast honan kråmar sig och försöker väcka hennes uppmärksamhet, men hon står på sig. "Inte här och inte nu" ser hon ut att tänka.

Populära repriser

Nu kollar vi solens tidtabell varje dag och börjar ana en ljusning även om många gråa dagar återstår. Men tänk vad mycket härligt som väntar framför oss. Alla de efterlängtade vårfåglarnas ankomst. Sången, aktiviteterna, fågelungarna! Och möjligheten att något helt oväntat och unikt dyker upp. Vad ska jag få vara med om i år? 2013 års krysskort har redan fått sina första ifyllda rutor och flera blir det för varje dag.   Roligt också att jämföra år för år. Norra Öland har dåligt med rönn- och oxelbär i år och vi saknar de stora trastflockarna som höll till här förra vintern. I stället har vi ett överflöd av nötskrikor och pilfinkflocken slår nya rekord i antal.

Spanarna

De sitter överallt nu. På stolpar,  i kala trädtoppar och på staket. Orörliga sitter de där och spanar över fält och gärden. Erfarenheten har också lärt dem att slå sig ner vid de största vägarna med mesta biltrafiken. De följer med i utvecklingen och vet att snabba bilar har det goda med sig att en och annan liten fyrbent stackare omvandlas till läcker vråkmat under de hänsynslöst rullande däcken. Ja, orörliga sitter de ända till man har stannat bilen, vevat ner sidrutan och lyft kameran. Precis då breder de ut sina kraftiga vingar och försvinner till nästa uppstickande topp, retsamt långt borta från kameran.