Så går också 2021 mot sitt slut. Dagarna är korta och mörka och jag ser fler fåglar vid matningen, som vi har kört igång lite försiktigt, än vad jag ser ute i naturen. Det är ännu så länge dåligt med vinterfåglar. Inte en sidensvans har siktats! Kanske gott om mat längre norrut? Hur som helst, sångsvanarna är på plats och deras fantasieggande prat sinsemellan följer mig på promenaderna utmed stränderna.
Min fågelblogg började egentligen som en rad kåserier till SOF:s dåvarande hemsida någon gång runt sekelskiftet. Låter som om jag var årsbarn med Strindberg och Heidenstam och de andra storheterna, men jag menar förstås vårt senaste 100-årsskifte. Några gånger i månaden skrev jag ett fågelkåseri som publicerades på hemsidan. IT-tekniken ändrades snabbt, hemsidan bytte skepnad och så småningom var det enklare att göra en egen blogg som länkades till SOF.
De senaste åren har det blivit månadsrapporter från den nordöländska fågelvärlden, mest från Ölands norra udde och min damm i trädgården, som här med en bergfink.
Ölands norra udde hör förstås till mina favoriter. En magisk plats på jorden!
Havsörnar hör till de dagliga obsarna, men det är verkligen inget jag tröttnar på .
Gråhägrarna hör till de vanligaste fåglarna utmed stränderna och jag måste alltid titta lite extra bland dem. Det kan finnas en ägretthäger ibland dem.
Så tackar jag för mig för det här året och önskar alla en fin julhelg med denna gamla favorit i repris. Nu ska jag fundera över hur jag ska lägga upp min blogg under nästa år. Lite annorlunda kanske. Vi får se.
