Tomtkryss

Det är alltid roligt, spännande och intressant med fåglar men jag skulle ljuga om jag förnekade att det är extra kul med nya kryss. Jag tror inte riktigt på sådana där människor som t ex kommer hem med svampkorgen tom och fulla av besvikelse glättigt utbrister: ”Men det är ju ändå härligt att komma ut lite.” Nej, fullt i korgen ska det vara, vare sig det gäller svamp eller nya fågelarter.

 

För ett par veckor sedan fick jag ett nytt tomtkryss. Ingen märkvärdig fågel i stora delar av Sverige, men här på Öland är den inte särskilt vanlig. Det var en svartmes, som vågade sig ut ur den stora kronoskogen och fram till mitt fågelbord. Jag bor granne med skogen och jag har väntat på att skogsfåglarna ska våga sig fram. Under förra årets tuffa vinter kom en talltita och tittade sig runt och nu var det alltså dags för svartmesen. Under några dagar kom den både till frukost och middag och åt från talgbollar och fröautomat, men när vi fick plusgrader på termometern försvann den igen.

 

Svartmesen blev tomtkryss nummer 95 och nu väntar jag med spänning på 96:an. Under tiden njuter jag av flocken med stenknäckar (minst 22 stycken), gläds åt de första små grönsiskorna för i år och förundras över alla nötskrikor som tycks ha kommit över sin skygghet och nu invaderar trädgården dagligen.

 

(Skrivet år 2011. Nu har antalet tomtkryss ökat till 112.)

 

Gärdsmyg

En kulen vinterdag när satt jag i vardagsrummet med en bok, såg jag plötsligt en liten krabat som hoppade runt vid fönstret på altandörren. En mycket minimal och energisk gärdsmyg fladdrade runt och letade insekter i alla upptänkliga springor. Någon timme senare dök han upp vid sovrumsfönstret, fortfarande lika upptagen med att undersöka alla lister runt rutorna. ”Vad bra” tänkte jag. ”Han borde sponsras av Anticimex, så flitigt som han hjälper till med skadedjursbekämpningen. Hoppas att han också lyckas pilla ut några av de feta vinterflugor som sitter och slöar mellan fönsterkarmarna.” Hela eftermiddagen höll gärdsmygen på med sin genomgång av huset. Ett par gånger gjorde han en avstickare till fågelmatningen där han plockade lite på marken under fågelbordet.

 

Vi har gott om gärdsmyg här på norra Öland. Nu på vintern är de ganska tysta och diskreta. Ibland ser man dem nästan som en skugga som hastigt försvinner ner i en rishög utmed ett gärde eller som hoppar runt i en tät buske. Men de fattar lätt humör och man kan bli utskälld efter noter om man kommer ett steg för nära den buske som en gärdsmyg betraktar som sin privata egendom. Under förra vintern hade vi en liten rackare som höll till i vårt garage och han blev väldigt upprörd de gånger som han var ”hemma” och vi öppnade garageporten för att köra ut bilen. Som en pil for han ut till närmaste buske och hela kvarteret kunde höra vad han ansåg om vårt intrång. I år tror jag att en gärdsmyg övervintrar i vedboden. Jag har flera gånger sett en som flyger runt bland vedtravarna.