Hej då, vinterfåglarna

Vissa år skimrar den nordligaste delen av Öland i rött då oxelträden är översållade med bär. Stora flockar av trastar och sidensvansar drar runt under hela vinterperioden. Spanar man utmed stränderna i hopp om att se någon skärsnäppa eller annat spännande, så fylls kikarsiktet av björktrastar som letar i tångbältena efter lite omväxling i dieten. 

Så har det inte varit i år. Oxelbären har varit lätträknade och de små flockar av sidensvansar som har synats till har fått överleva på enbär.

Häromdagen landade 16 stycken av dem i min trädgård där jag bjöd på äppelkalas.

"Det här är en avskedsbjudning" sa jag. "Nu får ni dra vidare och lämna plats för sommarfåglarna!"

De åt och åt, vilade en stund och fortsatte när vi hade fyllt på mer.

Somliga var riktigt giriga och tog maten ur munnen på sina kompisar.

Hej då, sidensvansarna!

Nu får ni ge plats för inkommande flighter!

Turister på besök

Det var en av vinterns dimmigaste dagar. Det var nästan tomt runt fågelborden. Det verkade som om hela naturen låg inbäddad i den fuktiga vadden. Men plötsligt....hela hängbjörken fylldes av spanande besökare. Det påminde faktiskt om när en turistbuss gör ett stopp för att resenärerna ska få rasta, äta och dricka inför nästa etapp på resan.

De pustade ut några minuter...

...innan de spred sig runt i trädgården och började undersöka vad som bjöds.

Lite kvarsittande nypon kanske, en del äppelspill som koltrastarna har lämnat går nog att hitta.

Vad gör de där borta då?

Aha, det porlar av vatten, hur kommer vi åt det då?

Vi får undersöka saken.

Yes, det finns små pölar här och var ovanpå isen. 

I brist på rönnbär får man äta nypon.

Ja, då var det väl nästan dags att fortsätta resan.

Speciellt som den här gynnaren dök upp just när vi hade det som trevligast.

Sidensvansar

På långt håll såg vi den stora flocken över alvarsmarken. Som fylld av beslutsångest flög den hit och dit i stora svängar innan den plötsligt spriddes ut i små flockar som landade i träd och buskar över hela området.

Det var sidensvansarna som hade kommit, ett roligt hösttecken till skillnad mot många andra. Deras karaktäristiska profiler avtecknade sig som silhuetter i morgonmotljuset.

Några av dem landade i en enbuske, lite stickigt kanske eftersom det tog en stund innan alla var nöjda med placeringen.

Så hittade alla en bra plats och ätandet började. Lite ovanligt att de föredrog enbär när träden runt omkring dignade av rönnbär, hagtorn, oxelbär och vildäpplen. Men omväxling förnöjer!

Hösttröst

Nästan när det är som mörkast och gråast ute dyker de upp. Med sina röda och gula färgstänk, som vårblommor i trädgården, flyger, klättrar och hoppar de runt och undersöker allting. Deras spröda, klingande småprat bryter den rådande tystnaden och muntrar upp oss med löften om en kommande vår. Orädda och nästan lite stöddiga, efter att ha förlustat sig på jästa bär och äpplen, betraktar de oss nyfiket och ingående. Plötsligt sätter törsten in och de besöker vattenpölarna, en efter en, för att dricka av det svala vattnet. Efter dryckenskap kommer törst lyder ett gammal talesätt och det kan väl gälla även för sidensvansarna efter deras orgier bland den jästa frukten som nästan förvandlats till vin.

Sidensvansar överallt

Den här hösten har norra Öland haft en röd ton av alla oxelbär, nypon, rönnbär med mera. Fantastiskt vackert och självklart har det lockat hit ovanligt stora flockar av trastar och sidensvansar. I helgen gick jag en sväng utmed västra kusten och i den tjocka dimman som rådde, hörde jag ett riktigt dån av vingar som flyttade sig i trädtopparna. När jag kom närmare såg jag flocken på ungefär 300 sidensvansar som ideligen flyttade sig mellan oxelträdens kronor. Dagen efter hittade jag en mindre flock som vilade i de försiktiga strålarna från novembersolen uppe vid norra udden. De sista kvarvarande rönnbären i min trädgård blev också sidensvansföda.