Blåmesar

Det är lockande men farligt med det djupa vattnet

Kan jag backa i?

Nej, det här går nog inte

Jag väljer det vanliga stället vid vattenfallet

Blåmesarna dominerar i min trädgård just nu. De finns överallt och blir svårräknade i helgen  när det är dags för vinterfågelräkningen. De äter allt som bjuds och börjar se ganska runda ut vid det här laget. Vattnet i dammen är lockande och alltid är det någon liten blåmes där och dricker. Oavsett väder tar de sig ett bad ibland. Är det vinterbadaren i dem som tar överhand eller är det helt enkelt kliande parasiter bland fjädrarna som får dem att hoppa i det iskalla vattnet? Nu, när snö och is börjar ta överhand blir det knepigare att komma åt de allt färre öppna vattenytorna och hur löser man det? Jo, man tar ett härligt snöbad istället.

Senaste nytt: Vitvingad trut

Man hade observerat en vitvingad trut i trakterna av Byrum dagen innan. Vad jag kunde läsa ut av rapporterna försvann den någon gång mitt på dagen och syntes inte till mera. Spännande men den missade jag. Man kan inte alltid komma loss från inbokade möten. Nu var det en ny dag och eftersom Byrum hör till de ställen jag brukar åka till, ställde jag turen dit. Jag hade inga förhoppningar om truten men ville se om möjligen någon strömstare hade anlänt till Hornsjöns utlopp. Det var en lugn och lite disig förmiddag, några knipor låg i en flock och flera par knölsvanar bevakade min vandring utmed stranden. Plötsligt och oväntat kommer en lysande vit trut flygande och gör en lov in mot mig vid strandkanten. Vitvingad trut! Kameran kvar i bilen som står femtio meter bort. Jäklar! VARFÖR tog jag inte med mig den som jag brukar. Fort tillbaks till bilen efter kameran och det hann bli  några bilder innan den försvann söderut.

Hösttröst

Nästan när det är som mörkast och gråast ute dyker de upp. Med sina röda och gula färgstänk, som vårblommor i trädgården, flyger, klättrar och hoppar de runt och undersöker allting. Deras spröda, klingande småprat bryter den rådande tystnaden och muntrar upp oss med löften om en kommande vår. Orädda och nästan lite stöddiga, efter att ha förlustat sig på jästa bär och äpplen, betraktar de oss nyfiket och ingående. Plötsligt sätter törsten in och de besöker vattenpölarna, en efter en, för att dricka av det svala vattnet. Efter dryckenskap kommer törst lyder ett gammal talesätt och det kan väl gälla även för sidensvansarna efter deras orgier bland den jästa frukten som nästan förvandlats till vin.

Ankplask

Nyuppkomna vattensamlingar kan vara till glädje för både fåglar och fågelskådare. Så här tidigt på året är det mest gräsänderna som fröjdas över att få det gröna gräset serverat i vattenbad men lite längre fram kommer det mängder av gäss, svanar och vadare och gör änderna sällskap. De här plaskande änderna träffade jag på en tidig januarimorgon när den lågt stående solens strålar förvandlade fåglarna till vackra silhuetter i motljuset.

Generationer av gräsänder...och människor

I julhelgen var jag på besök i den lilla staden Trosa där jag bott i en väldig massa år innan vi flyttade till Öland. Ett av vinternöjena i Trosa är att gå ner till ån och mata gräsänderna. Så fort någon kommer med en brödpåse eller annat i händerna sätter alarmkvackandet igång utmed hela sträckan av ån som löper genom bebyggelsen, två till tre kilometer ungefär. Står man nere vid hamnbassängen kan man höra det högljudda kvacket gå från näbb till näbb ända upp till kvarnen. Så kommer de i stora flockar, simmande och lågflygande, knuffandes och bråkandes ända fram till den förmodade matleverantören. Så har det varit i de fyrtio år som jag har följt dem och säkert ännu längre tillbaks. När våra barn var små var det inte löfte om MacDonald`s eller andra moderna begivenheter som fick dem att städa sina rum. Nej, det var möjligheten att få följa med och mata änderna som fick dem att plocka upp från golvet och ställa fint i hyllorna. På annandagen gick jag en promenad utmed ån och minsann, där stod en man och slängde ut bröd. Han är infödd Trosabo och jag vet att han varit där med sina föräldrar som liten och senare med både barn och barnbarn. Ett nöje som står sig genom generationerna!

God Jul

Så var vi där igen. Dan före dan före dan... Och även om man försöker stå emot så dras man med när julmyset breder ut sig. Och vad kan då passa bättre än att önska er alla en riktigt fin julhelg med julfågeln framför andra, domherren. Bilderna är tagna i min trädgård sista dagen i oktober då rönnarna dignade under bärens tyngd. Maken slog i bondepraktikan och muttrade "mycket rönnbär, sträng vinter"men ännu så länge har vi plusgrader och grönt, så bondepraktikan kanske är inaktuell nu när de stora klimatförändringarna börjar märkas.Hur som helst God Jul och Gott Nytt År!

Visst saknar vi det...

Det hjälper inte att trädgården är full av hungriga, törstiga fåglar, att vi snabbt närmar oss den spännande vinterfågelräkningen och att det är mindre än tre veckor kvar tills vi kan klämma dit de första kryssen på 2012 års lista, som förstås ska bli den längsta hittills. Det känns ändå tomt och framför allt tyst. Inga hisnande flygövningar runt huset av ladusvaleungar eller tornseglarskrin i sommarnatten, inget spännande prassel i ljusgröna vassar, ingen trängsel av småvadare på de fuktiga kalkstenshällarna. Ingen stilla kväll vid stranden då en sothöna tar en sista sen simtur i kvällssolens ljus. Men snart vänder det och istället för saknad börjar vi känna förväntan, då plötsligt allt ligger framför oss istället för bakom oss.