Hösttröst

Nästan när det är som mörkast och gråast ute dyker de upp. Med sina röda och gula färgstänk, som vårblommor i trädgården, flyger, klättrar och hoppar de runt och undersöker allting. Deras spröda, klingande småprat bryter den rådande tystnaden och muntrar upp oss med löften om en kommande vår. Orädda och nästan lite stöddiga, efter att ha förlustat sig på jästa bär och äpplen, betraktar de oss nyfiket och ingående. Plötsligt sätter törsten in och de besöker vattenpölarna, en efter en, för att dricka av det svala vattnet. Efter dryckenskap kommer törst lyder ett gammal talesätt och det kan väl gälla även för sidensvansarna efter deras orgier bland den jästa frukten som nästan förvandlats till vin.