Man hör dem överallt men de är inte lika lätta att upptäcka alla gånger, de större strandpiparna.
De smälter ihop med stenarna och hukar sig gärna ner om de blir osäkra.
Osäkerheten varar inte så länge. De är ganska nyfikna och när jag har stått stilla en stund på samma ställe kommer de närmare och närmare.
De tittar lite frågande varje gång det knäpper till i min kamera men bestämmer sig för att jag är helt ofarlig.
De är snabba där de pilar runt och det är lätt att tappa en ur sikte mot det steniga underlaget.
Ja,ja, du är fin från det hållet också!
Även en strandpipare kan tycka att det är lite gropigt ibland.
Här var det två som höll ihop
Förälder och barn kanske? Jag kan tycka att den närmast kameran ser lite yngre ut.
Stilstudie.
Oj vad fint det här blev då! Nästan som en spegelbild.
