Redan när vintern inte riktigt är över börjar jag att leta. Jag spanar utmed stränder och stenhällar i vattenbrynet. Den borde komma nu. Och så plötsligt finns de där, de större strandpiparna. I år såg jag den första redan den 27 februari. Den stod där och hukade i det snöblandade regnet, lite ångerfull kanske. "Borde nog inte haft så bråttom."
Ibland fick han parera ordentligt med benen för att inte blåsa iväg i de kyliga, nordliga vindarna.
Här på Öland, på de kustnära alvarsmarkerna finns det gott om dem. De smälter ihop med underlaget och ibland snubblar vi nästan över dem. De flyttar sig inte förrän vi är alldeles nära.
Större strandpiparna är ett trevligt sällskap på promenaderna utmed havet och de ger liv och rörelse åt strandmarkerna. Vi ser och hör dem överallt och ibland får jag nästan be dem flytta sig lite när jag vill ha någon annan vadare på en bild. I boken "Fåglarna i Sverige - antal och förekomst" läser jag att det finns runt 15 000 par i Sverige, mestadels i södra Sveriges kustmarker och i fjälltrakterna. Ungefär 600 par häckar på Öland.
Längtar efter dom! Inte sett nån än...
SvaraRaderaHa en fin Påskhelg!
Små kvittrande fåglar som förgyller strandlivet :)
SvaraRaderaGlad Påsk /Bea
Strandpipare är härliga, kvicka och har ett kul läte!
SvaraRaderaKramar Karin
http://pixelmojan.se