Mäktigt möte

Han kom flygande över alvarsmarkerna. Lite irriterad över tofsviporna som skrikande flaxade omkring honom, landade han i toppen av en enbuske. Det är inte lätt för en stor rovfågel att landa på klena grenar fulla av stickiga barr. Till slut fick han ändå ordning på vingar och fötter och satte sig tillrätta. Tofsviporna återvände till sina bon ute på alvaret och den sköna tystnaden sänkte sig. Han satt där en stund och såg sig omkring. Hans vråkögon spanade åt alla håll. Till slut bestämde han sig för att fortsätta sin färd, kanske i en annan riktning för att slippa tofsviporna.

Spanarna

De sitter överallt nu. På stolpar,  i kala trädtoppar och på staket. Orörliga sitter de där och spanar över fält och gärden. Erfarenheten har också lärt dem att slå sig ner vid de största vägarna med mesta biltrafiken. De följer med i utvecklingen och vet att snabba bilar har det goda med sig att en och annan liten fyrbent stackare omvandlas till läcker vråkmat under de hänsynslöst rullande däcken. Ja, orörliga sitter de ända till man har stannat bilen, vevat ner sidrutan och lyft kameran. Precis då breder de ut sina kraftiga vingar och försvinner till nästa uppstickande topp, retsamt långt borta från kameran.

Ormvråkar på glid

Ett jamande läte hörs någonstans högt uppifrån och jag börjar spana runt med handen som skydd för solen. Ja, där glider de omkring, ormvråkarna! De stora pampiga fåglarna spanar ut över fälten. Belysta ovanifrån av solen blir de yttersta fjäderspetsarna nästan genomskinliga och det perfekta mönstret på undersidan av vingarna framträder tydligt. De seglar över de svällande pumporna på en åker och de undrar säkert vad alla dessa plötsliga aktiviteter nere på marken beror på. Jo, det är Ölands Skördefest som ligger i startgroparna!