Örn och svan

 

Jag brukar säga, lite skämtsamt, att under vinterhalvåret är det bara örn och svan utmed kusterna. Lite sanning ligger det bakom och vissa dagar är det nästan så. Efter att ha varit mer eller mindre osynliga under sommaren börjar nu havsörnarna visa sig dagligen igen.

 

 

Verkligen majestätiska fåglar där de kommer med sitt följe av undersåtar i form av kråkor, som lever av smulorna från den mäktiges middagsmat.

 

 

Här tronar en örn på skylten till fågelskyddsområdet.

 

 

Svanarna då? Ja, de samlar ihop sig och gungar runt i stora flockar. Jag läste i går en gammal skildring från mitten av 1800-talet. Då var det alldeles vitt av svan utanför Nord-Ölands kuster och de unga pojkarna, som var jaktsugna, fick förmanas av sina fäder. Vuxna svanar var inget att slösa ammunition på.

 

 

Örn och svan i all ära men ormvråkarna hör också vintern till, där de sitter och spanar utmed större vägar. Här har en landat på ett gräsbevuxet uthustak.

 

 

Banalt eller vackert?

Hur många illustrationer, målningar och foton av vita svanar har man inte sett under sitt liv? Precis som solnedgångar är de ett ganska utslitet motiv. Men ändå....!

Jag kunde inte låta bli att ta ännu några svanbilder, när jag hittade ett par i en stilla havsvik en tidig morgon i motljus.

Det ÄR vackra fåglar och fascinerande på många sätt, till exempel med sin trohet mot varandra in i döden. De här paret kommunicerade med varandra hela tiden med småprat.

Oj, här kom en tofsvipa med som en silhuett närmast kameran.

Svanarna såg ut att njuta av den stilla och varma höstmorgonen som vi hade för några dagar sedan. Nu är det regnrock och långkalsonger som gäller och en betydligt tuffare tillvaro väntar oss alla.

Kom inte innanför mitt staket

Naturen är full av osynliga gränser. De inhägnade områdena varierar i storlek efter årstiderna. De är störst på våren och kan bli nästan obefintliga under den kallaste vinterperioden. Jag pratar förstås om fåglarnas (och djurens) revir. En bit härifrån håller en svanfamilj till. De simmar för det mesta sakta omkring i maklig takt och doppar sina långa halsar under ytan ibland och fiskar upp lite ätbart. En riktig familjeidyll. Så kommer plötsligt några främmande svanar alltför nära och då gäller det att se stor, stark och skräckinjagande ut. Hela familjen inklusive den unga tonåringen blåser upp sig för att visa vilka det är som har makten och efter en tung, plaskande och stänkande jakt, försvinner inkräktarna och lugnet lägger sig igen.

Svanvår

Plötsligt utspelas ett drama framför mina ögon. I den lugna gölen på strandängen försöker ett svanpar landa. Det par som redan har lagt beslag på den lilla vattenytan, blir ytterst upprörda och försöker till varje pris försvara sitt revir. Det uppstår mycket plask och bråk och det hela slutar med att alla försvinner därifrån. På den ena sidan av vattnet smyger jag med min kamera och på den andra sidan sträcker en nyfiken grågås upp sitt huvud och följer intresserat dramatiken i dammen.

Knölsvanar

Vintern är en svår tid. Några dagar senare hade denna unga svan blivit örnföda.

Några försöker hitta bättre platser att övervintra på...

...medan andra kämpar på bland isflaken.

När solen tittar fram känns livet lättare...

....speciellt om man är två.

Härligt när våren är i antågande

Finns det något vackrare...

...än ett harmoniskt gammalt svanpar

Vinter på norra Öland. Utmed stränderna är det svan och havsörn som dominerar. Svanarna ser vi ibland i stora mängder, ofta knölsvan och sångsvan blandat. Örnarna tar för sig av detta dukade smörgåsbord. En och annan rödfärgad fläck ute på isen skvallrar om det. Det kan verka grymt för den oinvigde men vi ser ofta hela förloppet. En svan drar sig undan från de övriga, håller sig för sig själv några dagar och sedan... när vi kommer dit nästa gång, har den blivit örnmat. Ett förkortat lidande för en sjuk eller gammal svan.

Familjelycka

Vid Ölands norra udde finns det en lite udda familj. Den som läst sagan om den fula ankungen kan känna igen sig. Det är ett knölsvanspar som har adopterat en kanadagås, åtminstone får man det intrycket. De har levt där tillsammans hela vintern och ser ut att gilla varandra. När vindarna ligger på utifrån havet, samlas det mängder av svan, både knölsvan och sångsvan, i den lugna Grankullaviken. Mysigt att njuta av de vackra fåglarna och lyssna till sångsvanens småprat och vårläten.