När man får oväntat besök

 

Och vem var det som plötsligt satt där på kanten av min trädgårdsdamm. Det var inte de vanliga trastarna och sparvarna utan självaste gråhägern som hade landat!

 

 

Han började genast intresserat studera livet under vattenytan.

 

 

Där var det något som fångade hans uppmärksamhet.

 

 

Jaha, där rök en guldfisk! Cirka arton kvar då.

 

 

Det är fantastiskt hur han kan sträcka ut sin hals långt ut över dammens yta.

 

 

Ibland är det skönt att sträcka lite på vingarna också. Han stannade ungefär en halvtimme och hittade ett och annat att fylla magen med. Det går blixtsnabbt så det är svårt att uppfatta vad han plockar i sig. Han får hellre ta några guldfiskar till än paddorna som övervintrar på bottnen. Guldfiskarna har förökat sig från fem till runt tjugo, vilket är alldeles för många i den lilla dammen. Så välkommen tillbaka på ytterligare några guldfiskluncher!

 

 

 

 

Gråhägrar

Gråhägern - inte den vackraste av fåglar men ändå fascinerande. Den ger lite vibbar av urtidsfågel där den står, fullkomligt orörlig ända tills den blixtsnabbt slår till när ett byte kommer inom räckhåll.

Vintertid drar de sig söderut varefter isen lägger sig, men isfria vintrar som den här, ser vi dem i små flockar utmed stränderna. Enligt min "husbibel" Fåglarna i Sverige - antal och förekomst, beräknas det finnas runt 5400 par i Sverige och den hör till de arter som långsamt ökar i antal.

De stora fåglarna ger ett mäktigt intryck när de kommer flygande och man får kika noga så man inte blandar ihop dem med tranor. Hur var det nu? Tranor flyger med sträckt hals och hägrar med böjd hals.

Just nu håller jag ögonen på ett hägerpar  min närhet. Ska de bestämma sig för att stanna och bygga sitt bo i de höga tallarna i närheten?

Trandans? Nej , inte riktigt.

Under flera dagar kretsade en hägerflock omkring vid Ölands norra udde. Jag räknade till 17 som mest, någon annan såg 21 stycken samtidigt. En mäktig syn att se de stora, tunga fåglarna flaxa omkring.

Oj, där har en landat på en stor sten!

Vid närmare kontroll var det torra fjolårsgräset fullt av gråhägrar. Trots sin storlek smälter de in förvånansvärt väl bland de gråbruna färgerna på marken. Vid den första anblicken kan man nästan tro att det är trandans på gång men det är faktiskt hägerhopp.

Det går åt mycket energi och det flaxas ordentligt när de stora fåglarna ska lyfta.

Men så får de tillräckligt med luft under vingarna och tar ytterligare ett varv runt Fyrön medan de funderar på om de ska stanna här över sommaren eller inte.