Raritet

Vi hade just vinkat av en gäst, som bott hos oss några dagar. Vädret var hyfsat och vi bestämde oss. Vi åker ner till södra Öland och försöker få syn på den svarthalsade trasten som funnits där några dagar vid ett fågelbord. Trasten, som också kallas för Taigatrast, dyker upp i Sverige någon gång om året och det var ungefär 15 år sedan det fanns en på Öland senast. Väl värt att köra 12 - 13 mil för att få se den!

När vi bara hade några mil kvar till målet började det att regna. Lite långsamt först men väl framme regnade det ordentligt. Några tappra skådare fanns på plats och de berättade att den hade varit där för en kvart sedan. Bara att vänta alltså! Regnet fortsatte att skvala och vi blev allt våtare. Glasögonen hade behövt vindrutetorkare och jag försökte skydda den dyrbara kikaren under ylleschalen. Efter trekvart upptäckte en skådare trasten som just landade högt uppe i ett träd. Efter någon minuts funderande dök den ner invid en mur och kom så fram till matningen. Den tog då ett väldigt klokt beslut att sätta sig under trädgårdsbordet för att slippa regnet. 

Det försvårade möjligheten att få en bra bild men vad gör det. Jag fick ändå se den lilla trasten som i storlek var både lite mindre och smäckrare än en koltrast. Trots detta ingav den respekt bland koltrastarna som höll sig på behörigt avstånd och avstod från de bästa äppelbitarna, kanske för att undvika den smala, vassa näbben hos den sällsynta gästen från taigan.