torsdag 29 januari 2015

Den årliga deklarationen

År 2009 skrev jag om fågelräkningen i min blogg. Det känns lika aktuellt i år efter förra helgens räknande, så här kommer en repris:

I vår trädgård har vi fyra platser med fågelmatning. För att ha full kontroll över alla platserna måste vi springa mellan tre olika fönster.Vi har inget jättehus men det blir i alla fall en hel del steg varje dag. Ibland får man förflytta sig i ilfart från ett fönster till det fönster där tubkikaren vanligtvis står uppställd, slita åt sig den och tillbaks igen när man tycker sig se något ovanligt i buskarna. Hunden springer oftast med runt och ibland kan det uppstå farliga situationer om gubben kommer i samma utryckningsfart från ett annat håll, på väg till toaletten eller annat brådskande. Hittills har vi dock klarat oss utan blåmärken och vi har lagt halkskydd under alla mattor för säkerhets skull.

Nu närmade sig den stora vinterfågelräkningen och vi hade som vanligt laddat upp med kikare, block och penna vid varje fönster. På fredagen började vi spana redan i gryningen. Vi konstaterade omedelbart att det blåste ganska ordentligt och att det var just den vindriktningen som våra matgäster inte riktigt trivs i. Fredagen gick och fåglarna var lätt räknade. Några koltrastar långt inne i syrenbusken, en entita och några blåmesar var ungefär vad vi fick ihop. Vi tröstade oss med att det var tre dagar kvar att räkna.

På lördagen började räknandet direkt efter radions Naturmorgon. Lika dystert som föregående dag! Under Melodikrysset turades vi om att springa och titta och den enda ljuspunkten var vårt hackspettpar som satt på varsin talgboll och mumsade. Fram på dagen kom två bofinkar och en bergfink och några pigga skator.

Söndagen blev inte bättre.Vi fick ihop några talgoxar, fler blåmesar och ett par grönsiskor. En kort stund rastade ett gäng grönfinkar och en stenknäck tittade förbi.

På måndagsmorgonen kunde vi plussa på några pilfinkar. Fram på förmiddagen gav vi upp och rapporterade in det lilla vi hade fått ihop. Det kändes lite bittert för det var vårt sämsta resultat någonsin. Nåja, fåglar tar man inte där man sätter dem eller hur nu talesättet lyder. Efter avslutad rapportering reste jag mig från datorn och råkade då passera ett av fönstren. Vad ser jag! En jätteflock med bergfinkar, bofinkar, grönfinkar, grönsiskor och gulsparvar har precis landat. Det är fåglar överallt! Such is life!




3 kommentarer:

  1. Haha! Det där känner jag igen. Idag är här tolv talgoxar men i helgen nte över sex tex....

    SvaraRadera
  2. Misströsta inte, vår matning var och är i princip tom.
    Ett tjugotal pilfinkar, ett halvt dussin blåmes och talgoxe.
    Några sparvhökar patrullerar förbi.....det är allt!

    SvaraRadera
  3. Haha, man blir lite "ha-galen" och vill räkna in så många fåglar som möjligt under den helgen - känner igen mig :-) Även om det inte är någon tävling precis hihi.
    Fast här var det rätt så välbesökt så det var roligt.
    Ha det gott. /Ingela

    SvaraRadera