Så var det färdigräknat då

Visst är det märkligt! År efter år samma sak! Först vimlar det av fåglar vid alla våra matningsställen. Flockar av bofinkar, bergfinkar och gulsparvar. Pilfinkar och gråsparvar i oräkneliga antal. Tre större hackspettar, nötväckor och entitor. Glada i hågen laddar vi upp för den stora vinterfågelräkningen. Vi släpar hem dyra äpplen, margarinpaket och säckar med frön och nötter. Och så har vi kommit till den stora räknarhelgen. Vi tittar ut genom alla fönster. Ser du någon, frågar jag ivrigt maken. Nä, säger han han. Efter lång väntan landar några koltrastar och fjorton pilfinkar. Vi antecknar. En sparvhök kommer som en blixt och slår ner. Vi kryssar över fjorton pilfinkar och ändrar till tretton. Så där håller det på hela helgen. Några gulsparvar, två bofinkar, en och annan blåmes. Vi piggnar till lite när det landar en flock med stjärtmesar. men sedan är det lika trögt igen. Måndag morgon rapporterar jag in resultatet och försöker sedan glömma eländet. Istället tar vi en tur upp till norra udden. Där blir jag glad igen när jag ser vattenpiplärka, skärpiplärkor och ängspiplärkor!