Min trädgård ingår i sparvhökens jaktrevir. Han kommer förbi ett antal gånger varje dag. De flesta försöken att fånga ett byte misslyckas och då sitter han, lite snopen, en stund på någon trädgren och hämtar nya krafter. Men några droppar blod i snön någonstans eller en fladdrande hög av gråblå pyttesmå fjädrar och dun visar att han lyckas någon gång varje dag. En felbedömning, ett ögonblicks ouppmärksamhet, sjukdom eller ålderdom gör att en och annan sparv eller mes förvandlas till sparvhöksföda. Själv är han aldrig ouppmärksam. Hans genomträngande blick spanar oavbrutet och huvudet går att vrida åt alla håll. Ingen nackspärr där inte! Jag beundrar hans otroliga snabbhet. Så många gånger har jag försökt få en bild precis när han lyfter från sin gren. Jag står beredd och så är han borta på en hundradels sekund. Den här gången fick jag en fin bild på stjärten!
Fina bilder! Jag har bara lyckats få suddiga bilder genom fönstret på "min". Så fort jag kommer ut och smyger mig runt husknuten får han syn på mig och flyger iväg.
SvaraRaderaMå så gott trots gråvädret!