Det var söndag och värmerekord på norra Öland. Jag satt i en stol i skuggan, nästan inkrupen under byggnadsställningen som var uppsatt för husmålningen och försökte stå ut med hettan. Plötsligt bryts lugnet och herrskapet Ladusvala kommer farande med sina sex ungar och placerar dem på ställningen runt omkring mig. Alldeles nyutflugna ungar, fortfarande lite vingliga och osäkra. Föräldrarna jagade mat och svalungarna gapade och skrek så fort de såg sin mamma eller pappa i luftrummet.
Jag fick för mig att föräldrarna medvetet tränade ungarna. Ett speciellt rop och alla ungarna lyfte. Nu tar vi en sväng till luftledningarna och tränar landning där. En ny signal och tillbaks till mig och byggställningen igen. Matdags igen och en och annan unge passade på att ta sig en liten sovstund.
Det är märkligt! Är det så att de här ”sociala” fåglarna, det vill säga de som väljer att bygga sina bon på och i våra hus och uthus, också utnyttjar oss som barnvakt åt de oerfarna ungarna? Jag upplevde samma sak med sädesärlorna som jag berättade om tidigare. Varken katt eller sparvhök vågar sig fram om ungarna placeras ett par meter från mig och jag kanske är bedömd som igenkänd och ofarlig sedan de följt alla mina sysslor i trädgården.
Hej!
SvaraRaderaTrevligt med dina nya fågelblogg och många vackra bilder på din söta fåglar!
Söta Sval-ungar som aldrig tycks få nog med mat och det sägs att Svalorna drabbats av ngt virus så det är väldigt glest av dom i år häromkring!
Hit kommer jag igen :)
Må gott! /Bea
Underbara bilder på svalorna och de tiggande ungarna. Kul med dina tankar om att vi ibland agerar "barnvakt", tankar som har slagit mig vid flera tillfällen och olika arter.
SvaraRaderaHa en fin kväll!
/Ingemar