Pilfink

En eftermiddag i trädgårdssoffan tidigt i juni gav inte det lugn och den ro som jag hade tänkt mig. Det hände saker runt omkring hela tiden. De första starungarna drog runt som ett bråkigt tonårsgäng, skrikande och kraxande. I träden runt omkring hade talgoxar och blåmesar sina ungar ute första dagen och det var föräldraförmaningar och lockrop oupphörligt.

Efter en stund upptäckte jag att jag satt mitt i ladusvalornas inflygningsbana till trädgårdsdammen. De svischade rakt över huvudet på mig för att sedan sänka sig på rätt höjd över vattenytan för att ta en munfull vatten. Fantastisk precision!  I de högre luftlagren svingade sig tornseglarna och en gröngöling passerade på låg höjd över grannens gräsmatta. Ibland hördes en liten truddelutt från törnsångaren och ärtsångaren rullade fortfarande sina ärtor.

Plötsligt hördes ett väldigt kackalorum inifrån tallens grenar. Vad var det för oväsen? Det lät nästan som ”Jag vill inte ha flera ungar i år” men det kanske var inbillning. Det var en pilfinkhane som tog för sig och när han var nöjd försvann han och den lilla pilfinkhonan satt ensam kvar och såg lite snopen ut. Jag kunde nästan höra hur hon drog en djup suck. ”Hem igen och börja om!”

Törnskator

Det började sprida sig en viss oro. Var är de? Törnskatorna saknades. Alla letade febrilt ut över alvarsmarkerna och i strandskogarna. Någon enstaka dök upp runt 10 maj men det var skrämmande tomt på törnskator.

Och så plötsligt fanns de överallt. Spanande och spejande från enbusktoppar och vildrossnår satt de där. Som ljusa, orörliga fläckar men med vakna ögon som inte missade förbiflygande godsaker eller kanske till och med någon oförsiktig mus eller ödla nere på marken. Skönt, vi kan koppla av. Törnskatorna är tillbaka!

Det finns flera fågelarter som lägger upp förråd av mat, mest inför stundande vinter, men törnskatorna har en unik metod för att säkra födotillgången. De trär upp det fångade bytet på en törntagg. Där sitter det på tork och kan utnyttjas under regniga dagar då det är svårare att hitta mat. Torkat kött, en konserveringsmetod som vi känner igen och som fortfarande används inom olika folkgrupper. Häftigt, som vanligt, i naturen!

Svarthätta

Svarthättan, den lille trevlige krabaten, som till skillnad mot andra sångare, är lätt att känna igen. Den svarta markanta hättan på huvudet på hanen och honans bruna mössa av samma modell tar man inte fel på. Sången är en av de vackrare med starka, klara toner. Svarthättan anländer tidigt och en del hanar kan ses vintertid vid fågelborden. För en del år sedan hade jag en svarthättehane som åt av mina överblivna dadlar från julbordet medan snön fortfarande låg kvar.

Göktyta

En märklig fågel, nästan som en kvarleva från forntiden. Inte alltid lätt att få syn på men många har säkert hört hans tutande vårläte från något håligt lövträd. Råkar han hitta ett bra träd eller en passande holk i din trädgård blir det nästan outhärdligt med hans intensiva oljud. Göktytans föda består mest av myror som han plockar på marken och ibland gör han ett besök på min gräsmatta, där det finns ett och annat myrbo. Hans spräckliga dräkt är svår att beskriva, både randig och prickig och med en kraftig rand över nacke och rygg.

Halsbandsflugsnappare

Halsbandsflugsnapparen är inte speciellt vanlig i Sverige, men på Gotland och här i Böda socken på norra Öland finns det relativt gott om dem. Gamla människor som har bott här i hela sitt liv tycker ändå att den har minskat. "Den fanns överallt förut" säger de. Här hos mig hörs ändå hans öronskärande "sång" varje sommar och ibland ser jag en liten skymt av honom. Som alla flugsnappare slänger han sig runt efter insekterna och det är svårt att få en bra bild. Häromdagen hade jag lite tur och hann ta en rad bilder av en hane , genom den inte alltför nyputsade rutan, när han tog sig ett ordentligt bad i trädgårdsdammen.

Blåmes

Blåmesen är en häftig liten fågel. Jag brukar säga att man skulle kunna fylla ett helt album med blåmesbilder som visar alla hans sinnesstämningar. Arg, upprörd, glad, intresserad osv. Han är en riktig tuffing trots sin storlek och kör ofta bort andra fåglar som konkurrerar om maten vid fågelbordet.

Svartmes

Den lilla svartmesen, som är en utpräglad barrskogsfågel, är ovanlig här på Öland. Men längst här uppe i norr har vi Böda Kronopark och där finns det en liten stam av dem. Under de två senaste kalla och långa vintrarna har den till och med kommit fram till min fågelmatning. En liten kompakt grå-svart-vit mes med det karaktäristiska vita bandet i nacken är ett trevligt inslag vid fågelbordet.

Talgoxe

Talgoxen är en fågel som de allra flesta känner igen. Det är också den vanligaste gästen vid våra fågelbord under vintern enligt den stora vinterfågelräkningen som görs varje år sista helgen i januari. Hans glada vårsång, som många jämför med ljudet av en cykelpump, är ett kärt och efterlängtat vårtecken. Talgoxen häckar gärna i våra holkar och när ungarna kommer ut ur boet och skriker efter mat kan du få besök av de stressade föräldrarna vid bordet, om du sitter ute och äter eller fikar.

Sparvhök

Plötsligt är det alldeles tomt på fåglar vid fågelbordet. Vad har hänt? Jag tittar runt i träden. Jo där sitter han! Sparvhökshanen. Alldeles orörlig sitter han men man ser att hans gula lysande ögon har full koll på omgivningen. Sparvhöken är en av våra vanligaste rovfåglar och också en av de minsta. Hanen är betydligt mindre än honan och jagar därför huvudsakligen småfåglar medan den större honan klarar av att ta en och annan duva. Många sparvhökar flyttar under vintern och de som stannar kvar väljer att hålla sig till bebyggelse och fågelmatningar.

Havsörn

Havsörnen är vår största rovfågel. Den kan bli ända upp till 2,40 mellan vingspetsarna. På naturvandringar som jag har haft runt Böda hamn, har jag ibland haft med mig ett snöre på 2,40 som vi har sträckt ut för att verkligen visa hur stor fågel det rör sig om. Havsörnen var under lång tid drabbad av nu förbjudna miljögifter och var starkt hotad. Ett intensivt skyddsarbete med bland annat vintermatning har gjort att stammen numera är någorlunda stabil. Vintertid kan vi se ända upp till 7-8 havsörnar samtidigt utmed Ölands norra kust. Ofta sitter de långt ut på en sten i vattnet och spejar på omgivningen. På min bild har den precis fångat en stor fisk.

Rödhake

Den lilla rödhaken är ett trevligt sällskap i trädgården. Gräver du i rabatten så tittar han ofta intresserat på och så fort du går därifrån kontrollerar han om du grävt fram något ätbart. Vissa rödhakar övervintrar och kan då få det tufft under vinterhalvåret. Rödhaken är lätt att känna igen med sitt orangefärgade bröst, men ser du den bakifrån är den jämnt gråbrun och kan förväxlas med andra småfåglar.

Större strandpipare

Större strandpiparen är en av de första vadarna som anländer på våren. Ibland svår att upptäcka men avslöjar sig alltid med sina lockrop. I går hade jag tio stycken nästan runt fötterna vid stranden av Kalmar sund. Någon form av parningsceremonier såg det ut som. Några av fåglarna utförde en dans med flaxande vingar och stjärten upp i vädret.Jag lyckades få med fem stycken på en lite suddig bild. Som ni ser är de svåra att upptäcka mot det steniga underlaget.