Badtider

En varm dag kan det vara frestande med porlande vatten

Men lite farligt också. Hur ser det ut där inne?

Jag går i lite försiktigt med fötterna.

Skönt när det stänker på magen, faktiskt!

Upp och torka lite. Men titta där då!

Smultronservering minsann!

Jag kanske skulle bada lite till

Jag blir modigare och modigare

Det svalkar fint det här

Hur långt törs jag gå?

Värsta duschen därborta ser jag

Ah, nu är jag på G

Badtrast är namnet!

Fru Svala

3 juli. Föräldrarna flyger i skytteltrafik och en liten näbb sticker upp

10 juli. Ungarna har vuxit och tre stycken finns i boet

Föräldrarna pysslar med sina barn

Dags för blöjbyte

Ungarna ser ut att protestera men det hjälper inte

Vilket sött, hjärtformat gap

Hon flyger, fru Svala,
på vingar så smala,
så smala och svarta och långa,
till ladugårds-taket.
Där har hon gemaket,
där ungarna vila, de många. (ur Sörgården av Anna Maria Roos)

Ja, det var inte ladugårdstaket utan det var utomhusscenen i Böda hamn. Där hade en ladusvalefamilj motstått alla försök från ansvariga att hålla scenen ren från fågelspillning och byggt sig ett bo. Tre ungar vilade tryggt medan föredrag och andra evenemang pågick på scenen och föräldrarna navigerade skickligt mellan yviga föredragshållare, högtalare och uppriggade mikrofoner.

Jag vill ju helst inte klaga men...

Ska det verkligen behöva vara så här sommar efter sommar?

Ursäkta att jag spanar åt alla håll medan jag pratar. Jag vill inte missa någon fluga eller så.

Ja, här borta är jag nu. Skrikiga ungar i holken som bara ska ha mer och mer

Jag tror att jag skiter i det här nästa sommar

Nu sitter jag här igen. Har du sett något flyga förbi?

Och maken, den lille älsklingen. Håller du med om att han börjar se lite sliten ut. Sjunga! Är det arbete för en karl det? Ibland önskade jag att det fanns en avstängningsknapp när jag låg där på äggen och hade det där oväsendet i öronen hela tiden.

Ja,ja! Det blir väl som det blir 

Nu har jag sagt det jag ville säga

Hej då!

Nyss flyttat hemifrån

Jag hade en trevlig stund tillsammans med en ung rödstjärt i eftermiddags. Vi träffades i närheten av komposten, inte så lång från den holk som rödstjärtfamiljen tidigare huserat i, så hon kände sig säkert trygg i omgivningen. Från andra delar av trädgården hördes gälla varningssignaler från resten av familjen, men hon ignorerade dem och tyckte att hon kunde klara sig på egen hand. Mitt sällskap var tydligen helt OK i hennes ögon, jag fick gärna stå där och knäppa med min kamera. Gråsparvfamiljen däremot ansågs som störiga, så hon flyttade sig diskret undan varje gång de tog en sväng förbi.

Familjebestyr

Midsommardagen är dagen för avkoppling. Jag satte mig i trädgårdssoffan för att läsa, men blev ständigt avbruten. En tung roman av Oates kräver koncentration, men alla pågående familjeangelägenheter runt omkring mig, gjorde att jag till slut slog igen boken och tog del av fåglarnas bestyr istället. Gråsparvarna höll familjeråd och matade ungar. Hackspetten har sina telningar i träden runt omkring och håller kontakten med dem samtidigt som han försöker äta. En stenknäck behöver vatten efter att ha vräkt i sig jordnötter och passar samtidigt på att ta sig ett bad. Grönfinken har vänt på världen och sitter upp och ner och äter och över huvudet på mig störtar tornseglarna förbi om och om igen. En av talgoxeungarnas första vingliga flygtur slutade i växthuset, men han hittade ut igen efter lite betänketid. Bortifrån ekhagen ropar göken fortfarande och trädlärkan på telefontråden sjunger på. Jag lägger ifrån mig boken för att följa naturens skådespel. Läsa kan jag göra i vinter.

Vad skådar mitt norra öga?

Vi tog en liten kvällstur utrustade med kamera och kikare. Det gör vi ofta i förhoppning att något riktigt skojigt ska dyka upp. Oftast blir det en helt vanlig kväll och det såg det ut att bli i går också. Husbilsgubbe som rastar sina enorma hundar längst ut på kalkstenshällarna utan hänsyn till skrikande tärnor och troliga ungar gömda någonstans. Sådan obetänksamhet ser vi ofta i olika former, sorgligt nog. En bit längre bort stod en rödbena på en sten och tog då och då en flygtur ivrigt varnande. Roligt att se en vadarart som inte ser ut att minska. Men så...vad var det där?? Högst upp på en stock satt en gulsparv och sjöng för full hals. Men hur ser han ut? Helt knallgul på precis hela huvudet! Oj, det är en sådan som de kallar för kycklingsparv nere i Ottenby, om jag inte missminner mig. Jag har sett en tidigare, väldigt hastigt, vid min fågelmatning för några år sedan. Så hände det ändå något roligt på vår kvällstur!