Gök

Jag lyssnade på Naturmorgon i P1 och veckans kråkvinkel handlade bland annat om göken. Jag har försökt få några bilder på  den gök som hela sommaren flugit kors och tvärs över vår tomt, men det har inte blivit annat än några suddiga foton där man med nöd och näppe kan urskilja göken. Men så en tidig kväll i veckan när vi körde på en av de små skogsvägarna här, satt det en fågel på vägen en bit längre fram. Vad är det? En trast? Nej det var det inte.Den flög upp på en tallgren och då såg vi vad det var. En gök! En lång stund kunde vi på lite avstånd följa hans letande efter goda insekter. Ibland gjorde han en överblick uppifrån tallgrenarna och ibland letade han på den fortfarande varma asfalten där insekterna samlades.

Rödstjärtar överallt

Det känns som om jag har rödstjärtar i varenda buske nu. Det verkar ha varit ett bra år ur häckningssynpunkt. Vart jag än tittar blixtrar det till av orangeröda vingar och stjärtar. Det är mysiga fåglar som verkligen är trevliga att ha i trädgården. De har sena kvällsvanor också och när alla andra har försvunnit för natten  kan jag fortfarande se en och annan rödstjärt diskret ta sig ett nattmål.

Svartvit flugsnappare

Den 28 april i år hittade jag min första svartvita flugsnappare för i år. Han satt och njöt av vårsolen i en buske med halvt utspruckna löv. Sedan har det ramlat in flugsnappare av alla sorter, svartvit, grå, halsband och till och med en och annan mindre flugsnappare. Vi har dem runt oss i trädgården hela tiden och ser deras luftsprång från toppen av buskar och träd efter förbiflygande insekter. De håller gärna till runt vår trädgårdsdamm både för att plocka insekter och för att ta sig ett bad ibland.Flugsnapparna och alla andra insektsätare konsumerar ofantliga mängder med insekter varje sommar. Växterna i min trädgård skulle bli uppätna av bladlöss och andra marodörer och vi skulle knappast kunna sitta ute och njuta utan att bli anfallna av mängder av flugor, mygg och knott om inte alla de här insektsätarna jobbade på. Jag måste nog försöka hitta några platser till ytterligare flugsnapparholkar till våren.

Senaste nytt: Sandlöpare

En flock med kärrsnäppor rastar på kalkstenshällarna och plötsligt ser jag en individ som är betydligt ljusare i färgerna. En sandlöpare minsann! En ungfågel på sin första resa söderut. Dubbelklicka gärna på bilden för större format.

Spillkråka

Vi åker på en av de långa raka skogsvägarna som finns här i Böda Kronopark. Plötsligt är det en stor fågel som skymtar till uppe bland trädkronorna. Så kommer den flygande och landar på en torr trädstam aölldeles framför oss. En spillkråka! Det ser man inte så ofta på Öland. Ibland hörs deras gälla läte på avstånd men man måste ha lite tur för att få syn på dem. Nu klättrar den uppåt runt trädstammen och undersöker noga alla små håligheter. Näbben är imponerande och tillsammans  med den långa, klibbiga och hullingförsedda tungan är den ett effektivt fångstredskap för insekter och larver. Spillkråkan kräver stora revir läser jag någonstans. Ända upp till 100 hektar kan den lägga beslag på. Inte konstigt då att vi inte har så många här i Sveriges minsta landskap med övervägande öppna marker utan de gamla träd som den är beroende av.

Svalbad

Ladusvalorna tar ofta en tur över trädgårdsdammen. Ibland går de ner, tar snabbt en munfull vatten och stiger igen. Det går blixtsnabbt och är svårt att fånga på bild. Ibland blir det en svalstjärt i ett hörn av bilden (se övre vänstra hörnet på mittbilden). I går var de inte törstiga utan badsugna. De gjorde riktiga magplask så vattnet stänkte över hela fågeln. Jag var beredd att ta håven och fiska upp någon övermodig ladusvala men det behövdes inte. Efter upprepade dopp satt de sedan på luftledningarna och putsade sig. En rengöring inför stundande resan söderut kanske.

Senaste nytt: Flygkrasch

Det hördes plötsligt en ordentlig duns i huset. Hunden började skälla och maken rusade ut för att se vad det var som hade hänt. Jaha! En ung och oerfaren rödhake hade flugit rakt in i köksfönstret. Nu låg den flämtande och chockad på marken nedanför. Vi sätter den på uteplatsen under markisen så får vi se hur det går, föreslog jag. Vi provade att sätta ner den på dynlådans lock men den föll omkull och blev liggande på rygg med de små benen famlande i luften. Ett ögonblick tänkte jag att den var så svårt skadad att det var lika bra att bespara den ett långdraget lidande men så bestämde vi att den skulle få en chans till. Vi satte ner den i trädgårdssoffan där den fick stöd av dynorna. Där satt den sedan orörlig, lite snett lutande i nästan en timme. Men så, när jag kom ut för att titta till den, vände den plötsligt på huvudet, såg sig omkring och flög i väg i en perfekt flygning över räcket, runt enbusken och försvann.