tisdag 24 september 2013

Flyttningstider

Det händer mycket i naturen nu. Det är en viss oro i leden, många samlar ihop sig i flockar och drar rastlöst lite hit och dit, äter upp sig ordentligt och väntar på startsignalen för den långa resan söderut. Ett stort gäng med tranor passerade över mitt huvud i går. De pratade högljutt med varandra, cirklade runt ett tag men bestämde sig sedan för att fortsätta en bit till.

En klunga med starar rundade fyren Långe Erik på sin väg söderut. De har inte så bråttom och tar långa raster utmed stränderna där det finns gott om småkryp i tångvallarna. Där finns redan mängder av sädesärlor som tar för sig av tångflugorna.

Från strandkanten kan jag se den ena flocken efter den andra av vadare och änder och så förstås stora flockar med skarv. På bilden är det bläsänder på väg.Visst är det lite vemodigt när våra "sommarfåglar" lämnar oss men samtidigt...

...börjar vi spana efter de nyanlända. Det är de arter från nordligare trakter som kommer söderut och letar föda. I år har vi ett riktigt bärår med mängder av rönnbär, oxel och annat och då kan det bli spännande med ovanliga trastar och annat. På bilden är det en varfågel som spanar från trådarna.

Under senhösten kommer sidensvansarna och undersöker våra äppelträd. Hittar de lite rutten och jäst frukt kan de stanna i timmar och till och med bli lite på pickalurven av "äppelvinet".

Och nu, så här års, har havsörnarna börjat visa sig igen. Under häckningstiden lever de ganska tillbakadraget men nu ser vi flera stycken varje gång vi är ute, både gamla vitstjärtade och lite yngre upplagor. Fantastiska fåglar som kan bli ända upp till 2,40 mellan vingspetsarna.


onsdag 11 september 2013

Ung och oerfaren

Jag sitter här och undrar. Hur kan dom lyckas med sina små fnuttnäbbar?

Jag får inte ut en enda nöt hur jag än försöker

Jag provar med tallkottarna istället.

Men..tvi vale, kåda och färskt gräs som fastnar i hela munnen

Jag mår nästan illa av eländet och jag får inte bort det från näbben. Det här ska jag aldrig testa igen. Jag flyger tillbaka till körsbärsdungen!


tisdag 3 september 2013

I vadarviken







Jag sitter i solnedgången vid en av östra Ölands grunda vikar. En flock småvadare har landat och det är full aktivitet i tången och dyn. Jag kisar mot solen och försöker urskilja mer än de svarta silhuetterna. Större strandpiparna är lätta att urskilja, kärrsnäpporna vänder upp sina svarta magar ibland. Där lyser det lite rödorange, en spovsnäppa ser det ut att vara. Ibland måste jag vila mina ögon på svanparet som pysslar med sina kvällsbestyr, innan jag åter igen greppar kikaren för att försöka hitta ytterligare någon art. Så lämnar de sista solstrålarna viken och det blir alldeles för mörkt för att kunna se något. Jag stannar en stund till i den ovanligt varma kvällen men så kommer en gråkall dimma in och det är dags att bege sig hemåt.

söndag 25 augusti 2013

Bilbesiktning





På Trollskogens parkering, häruppe på norra Öland, besiktas alla inkommande bilar noggrant av den stora släkten Sädesärla. Man studerar ingående alla skrymslen och vrår efter eventuella fripassagerare, hela eller i krossad form. Bilarna blir renplockade från allehanda insekter och som ett litet tack kan man få små, fina repor efter vassa fågelklor eller rent av en liten frätande hög från en mätt mage. Roligt att beskåda de små fåglarnas idoga arbete men också en påminnelse om att det bara är några få arter som klarar av att anpassa sig efter människans framfart i naturen.

fredag 16 augusti 2013

Bara stress hela tiden...

Skönt att slumra till lite...

Men vad nu! Någon tittar på mig.

Ser ut att vara en läskig, enögd typ och klickar gör den också

Äh, jag drar...



söndag 11 augusti 2013

Sällskap i trädgården




Någons oroliga mamma kanske?


Grå flugsnapparen kollar intresserat om jag ska skrämma upp något ätbart

Den unga rödstjärten är inte heller särskilt rädd av sig

Jamen då så! Då kan mina ungar också sitta här, tycker ladusvalan

Jag behöver inte precis känna mig ensam när jag pysslar i trädgården med sekatör och spade. Det rör sig och fladdrar överallt bland buskarna av mer eller mindre skygga vingförsedda grannar. Under några dagar hade jag en ung stenskvätta och en sädesärla runt mina fötter hela tiden. De verkade ha slagit följe både med varandra och med mig. Jag har upplevt det tidigare att fågelmammor nästan verkar placera sina ungar i närheten av oss som är igenkända inventarier i trädgården. Märkligt! Förmodligen ser jag ofarligare ut än både falk, hök och katt. Däremot är det inte riktigt lika trevligt att vakna på natten av att något rör sig på övervåningen. Det visade sig vara en annan ung stenskvätta som efter idoga försök att ta sig ut, satt något utmattad på fönsterkarmen. Dagen efter kunde vi följa spåren genom huset, bajsspåren alltså, från altandören till skinnsoffan, bajsade lite, till en stol vid matbordet, bajsade lite och så vidare upp till övervåningen. Visitkorten fräter ganska bra och det blir inte alltid fläckfritt efter en sådan framfärd även om man använder både varmt vatten och diskmedel.


fredag 2 augusti 2013

Världen är så stor, så stor...

Och vem är du då, som plötsligt satt i min trädgårdsstol?

Storögt tittade han åt alla håll

Liten och vilsen i världen, säkert ute på sin första flygtur

Men någonstans ropar en mamma

Var är hon någonstans?

När han vänder sidan till ser det ganska flugsnapparlikt ut

Ojdå! Nu blev det en vinglig flygfärd upp på lillstugans tak

Och så plötsligt trasslade han sig iväg till ekarna intill och försvann