Maj våt och kall....

Maj våt och kall fyller bondens lada all. Så står det i den gamla bondepraktikan och i år borde alla bönders lador bli proppfulla. Det var länge sedan vi hade en så kall majmånad och vi har verkligen fått leta efter fåglarna. Skrämmande lite fåglar här på Ölands norra udde i år! På bilden ovan tittar dock en svarthätta fram.

Sädesärlorna är inte heller lika många som vanligt i år.

Några ägretthägrar kommer alltid förbi och visar upp sig.

Så landade skärfläckorna, de vackra och graciösa vadarna.

Buskskvättan är en trevlig bekantskap.

Ejdrarnas sång utifrån vattnet är ett efterlängtat vårtecken. Tråkigt nog, som de senaste åren, är antalet honor oroväckande lågt.

Det är något speciellt med ugglor! Här flyger en jorduggla förbi.

Vi är flera som hjälps åt med att fylla på med fågelfrö vid norra uddens parkering. Och se, det lönar sig. Här rastar en ortolansparv i gräset.

Halsbandsflugsnapparna har varit ett signum för Böda socken. Kanske inte längre lika många som de har varit, om man pratar med gamla sockenbor, men vi hittar alltid några.

Och göken han gal! Här försöker han dessutom att klia sig samtidigt.

En törnsångare letar bland de nyutslagna oxelbladen.

Törnskatehonan betraktar myggsvärmen runt henne. Fint när maten serveras nästan rätt in i näbben.

Och så en av vårens favoriter, rosenfinken!