Någon gång i början av sommaren rapporterades en stor flock av biätare nerifrån Ottenby. Oj, tänkte jag, jag hinner nog inte ner förrän de har flugit vidare och försvunnit. Jag har sett någon enstaka tidigare men en hel flock skulle förstås vara roligt att se.
Dagarna gick och biätarna fanns kvar. Inte så många längre, men det verkade nästan som om de tänkte stanna kvar. De var väldigt intresserade av sandgroparna ute på strandängen, precis en sådan miljö som de kan häcka i.
Och visst! Snart var det häckning och matning av ungar. Skyddsåtgärder i form av stängsel sattes upp runt bohålorna för at hindra kor och annat att trampa rakt in i härligheten.
Äntligen fick jag tid att åka ner till Ottenby. Självklart fick alla observera de färggranna fåglarna på långt håll, men jag hade lite tur.
Några gånger tog de en sväng nästan över huvudet på mig, visserligen i motljus, men ändå! Nu håller vi tummarna för att de gillade stället och kommer tillbaka nästa år.
(Som vanligt, klicka på bilderna så blir de större)
Lyckosam!
SvaraRaderaEn biätare får vi knappast se på vår ö lite längre norrut.
SvaraRaderaNu har jag lagt till den här bloggadressen på min blogglista.
Jag har missat den så många gånger när jag inte har sett den.
Tur att det går att åtgärda :)
Åh vad läckert! En jobbarkompis till mig hade varit på Södra Öland och jag tror att han sa att han hade sett sju Biätare.
SvaraRaderaFinna bilder på dem har du lyckats få. Kul! :)
Åh, vad roligt:) Grattis!
SvaraRaderaIbland är verkligen turen med oss! Måste ha varit en speciell upplevelse att se dessa fåglar!!
SvaraRaderaVi har ju mycket fåglar här i vår lilla skog, men just nu saknar jag faktiskt tornseglarna som bor i huset och som brukar svischa förbi altanen på väg hem. Men dom har väl dragit för säsongen antagligen.
KRAM
Susie