Mörka november

Ibland måste man ut och röra på sig en stund oavsett väder. Det var disigt, blåsigt och mörkt fastän klockan bara var mitt på dagen. Men kanske ändå...en fågelskådare ger aldrig upp. Och se, där fanns det en pippi! En ensam kråka trotsade vädret och inspekterade kalkhällarna utmed stranden.

Dyningarna vällde in och vågbruset var bedövande. En kråka skulle nog bli dagens enda kryss. Glasögonen immade nästan igen och vindarna motarbetade mig. Dags att vända om kanske?

Men..var det inte något litet som flaxade runt därute? JA, en tuff liten skärpiplärka flög runt bland stenarna. Genast såg livet lite ljusare ut och jag funderade inte längre på att vända om. Kanske fanns det flera lärkor längre bort.

Och se, den som söker skall finna! Kanske femtio meter från lärkan stod en skärsnäppa och vilade ut från motvind och annat elände.

Häftigt! Få se nu: Kråka, skärpiplärka, skärsnäppa! Det blev till slut en riktigt lyckad novemberpromenad.