Stolt som en tupp var han, där han satt på en gren uppe på Norra udden. Riktigt nöjd med sig själv faktiskt! I den djungel som bostadsmarknaden är, hade han plötsligt gjort ett riktigt fynd. Morgonsol, öppen planlösning och gott om plats för en växande familj. Det kunde inte bli bättre. Nu gällde det bara att hålla alla konkurrenter borta i budgivningen och göra klart för dem att det här var hans och ingen annans. Han sträckte på sig i den låga februarisolen, öppnade näbben och började sjunga. Ingen tvekan om vem som ägde reviret. "Men hallå där! Du behöver ju en fru också!" Han tittade nedlåtande på mig. Vem var jag, som inte fattade att de snart skulle komma och ställa sig i kö för en sådan man med en sådan bostad och en sådan sångröst.
Vilken fin text och visst börjar det bli hett på bostadsmarknaden i fågelvärlden :)
SvaraRaderaHa det gott /bea
Hahaha vilket underbart inlägg kryddat med stor portion humor.Jag har själv blåmesar som tittat på bostaden härutanför men det är frågan om dom bestämt sig än...
SvaraRadera//Kicki
Det var en tuff minitupp! Så fint du fångat den!
SvaraRaderaKänner du till att det är omöjligt att kommentera din sida via Iphone? Min i alla fall. Det går inte att skriva i koden som verifierar att jag inte är en robot. Låser sig helt.