Han satt där på en sten vid den smala vägen ut till Högby fyr. När jag kom gående med kameran sträckte han lite på sig, burrade till fjädrarna och tittade intresserat på mig. Försiktigt närmade jag mig och han satt kvar som om han väntade på bästa avståndet för fotografering. När jag lyfte kameran började han posera. Vred lite på huvudet åt olika håll medan det gula ögat noggrant iakttog mig. Var jag nöjd med hans poserande? Jag tog en lång rad med bilder och först när jag vände ryggen till och gick in mot land igen, lyfte han och flög iväg. Hoppades han på en kommande karriär som fotomodell eller hade han helt enkelt svalt en för stor flundra som måste hamna rätt innan han kunde flyga vidare? Vad vet jag.
Han tränar sig för audition! Det är underbart när man kan få en sån här chans!
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaUnderbar bildserie på gråtruten. Ibland verkar de inte vara ett dugg rädda när man kommer, och andra gånger så flyger de på långt håll. //Urban
Hej Kerstin!
SvaraRaderaJa vad denna truten tänker på lär vi aldrig få reda på. Men dina bilder de blev ju helt super bra. Bara att buga och bocka när denna typen av tillfällen dyker upp.
Ha en fin helg
/Ingemar