Jag tog en tur utmed kusten i närheten av Byrum. Det var tämligen tomt på fåglar. Vinden låg på och de flesta föredrog nog läsidan av ön istället. Men där stod någonting på en kalkhäll. En ensam fågel, vilande,med ena benet uppdraget bland de varma dunen på magen. En kustpipare! Länge stod han där i ensam majestät, alldeles stilla. Så plötsligt, sträckte han på sig, kvittrade till och flög iväg. Rasten var slut!
Alltid lika härligt med dessa fåglar!
SvaraRaderaHa en fin kväll!
/Ingemar