Senaste nytt: Vinterhämpling

Ölands norra udde en solig eftermiddag. En flock småfåglar drar runt och landar ibland på vinterståndare eller i nyponbuskar. I motljuset kan jag urskilja pilfinkar och några steglitser. Men det är något mer. Jag hör några annorlunda läten och plötsligt skiljer sig en liten flock på 10-11 fåglar från de andra. Det är vinterhämplingar. Svåra att fånga i bild eftersom de aldrig är stilla och rör sig bland gräs och grenar hela tiden. Men lätet, den gula näbben och de rosa tonerna som skymtar på gumpen gör att jag är säker på artbestämningen.

Ohyra i kråkboet?

Långt borta satt några kråkor i ett träd. De brukar vara uppmärksamma och lyfta så fort något okänt närmar sig, men de här satt kvar trots att jag gick närmare och närmare. De var fullt upptagna med att klia och putsa sig och brydde sig inte alls om mig som stod nedanför med kameran.Intressant! Hade de drabbats av skabb eller annan ohyra som gjorde att de glömde all sin vanliga försiktighet? Eller var de bara unga och oerfarna utan varnande förälder i närheten? De bytte träd en gång men var fortfarande kvar när jag gick därifrån.

Balansera på ett barr

...ja, det kanske man kan göra när man är Sveriges minsta fågel. Plötsligt var norra uddens tallar fulla av jäktade kungsfåglar. Det gäller att plocka i sig så mycket som möjligt av tallens pyttesmå spindeldjur och andra minimala insekter för att klara nattens kyla och den fortsatta långa resan söderut. "Alltid i farten" är deras signum och det kan till och med vara så att hanen tar över skötseln av den första kullen medan honan startar upp nästa. Puh! Vem skulle orka stressa så?

Det är en makalös manick

Titta här och titta där, det är en konstig mackapär. Pilfinkarna är förundrade över den konstiga sak som har placerats vid parkeringen vid Ölands norra udde. Är det ny design på fågelholk? Nej vi kan inte hitta någon ingång. Tja, konstigt är det, men varmt och skönt om fötterna när solen skiner på plåten.

Senaste nytt: Kustpipare

Jag tog en tur utmed kusten i närheten av Byrum. Det var tämligen tomt på fåglar. Vinden låg på och de flesta föredrog nog läsidan av ön istället. Men där stod någonting på en kalkhäll. En ensam fågel, vilande,med ena benet uppdraget bland de varma dunen på magen. En kustpipare! Länge stod han där i ensam majestät, alldeles stilla. Så plötsligt, sträckte han på sig, kvittrade till och flög iväg. Rasten var slut!

En tur till norra udden

Hela Öland är fullt av fåglar (och fågelskådare)under de här höstveckorna. Jag åkte en sväng till norra udden som just nu lyser röd av oxelbär. En fantastisk syn i sig men några större mängder av flyttande fåglar hittade jag inte. Ett hundratal starar trängdes på trådarna mellan utflykterna till oxlarna. Bland nypon och andra bär hoppade bofinkar, pilfinkar och grönfinkar omkring tillsammans med några gulsparvar och uddens stationära talgoxar och blåmesar tjattrade i buskarna. En ensam havsörn flög sakta förbi och en kviga struntade i den övriga flocken och strövade runt på egen hand. Ute på vattnet var det lugnt förutom de småpratande storskarvarna på sina stenar. Inga sensationer i fågelväg alltså, men det behövs inte alltid. Det går att njuta av det lilla också.