Så blev det maj! En av årets stora fågelmånader på Öland och jag är inte ensam längre på mina strövtåg runt norra udden. Många skådare från alla landsändar samlas för att njuta av fåglar som kommer för att stanna och fåglar som sträcker förbi. Alla tärnor har kommit och på bilden ovan är det kentska tärnor, som tar en paus.
Sävsparvar kan vi se här i stort sett hela året, men plötsligt rastade ett helt gäng några dagar. Här är en av dem.
En jorduggla spanar över sjömarkerna.
Från att ha sett ejdersträcken dra förbi under den tidigare våren, börjar nu en del bestämma sig för att stanna här. Som "vanligt" betydligt fler hanar än honor. Ådorna lever ett farofyllt liv och det finns flera teorier om varför de minskar i antal. De är förstås utsatt för predatorer under ruvningen, men det finns också misstankar om att de får i sig mer miljögifter inne på de grunda vattnen vid stränderna. Hanarna, som drar ut på djupare vatten klarar sig bättre.
Koltrastsången vill vi inte vara utan!
Maj är gökens månad. En dålig bild på långt avstånd, men ändå....
De vackra skärfläckorna såg ut att ha bestämt sig för att häcka på det här lilla skäret. Jag vet inte hur långt de kom i bestyren, men några dagar senare blev det högvatten och endast några grässtrån stack upp över vattenytan.
...och så landade rödstjärten nära sin vanliga holk.
Alla dessa sångare där det ibland bara är små, små detaljer som skiljer dem åt. Sjunger de går det bättre. Det här är en grönsångare.
Bruna kärrhöken bor långt ute i vassen.
Havsörnen har hittat en näbbgädda!
Några dagar varje år vimlar det av buskskvättor….
...och sedan kommer gulärlorna i mängder.
Törnskatorna är ofta lite sena av sig, men nu är de här.
Stolta gravandsföräldrar. Jag räknade till nio avkommor.
Törnsångaren satt på ledningarna vid norra uddens parkering och sjöng. Ibland är det lättskådat.
Och så blev det den sista majkvällen och Långe Erik är belyst av solens sista strålar. Nu ser vi fram emot juni.
