Gott Slut och Gott Nytt

Hoppas att ni alla har haft en julhelg helt i er egen smak. Nu stundar nyårshelgen och jag önskar er alla ett bra slut på 2012. Ät inte för mycket, drick inte för mycket och visa lite bättre bordsskick än stenknäckarna som stoppar in mer än vad som får plats och tuggar så hälften åker ut igen. Tänk också på alla fåglar, djur och lättskrämda människor och minimera avfyrandet av raketer och smällare. Vi ses och hörs 2013!

Jul

Från ett snöigt norra Öland

Hälsningar /Kerstin

Inte Svansjön men nära på

Vi åker på vägen nära kusten och spanar. Ska det dyka upp något spännande idag? Visst! Plötsligt rör det sig vid strandkanten och en gammal havsörn breder ut sina vingar och lyfter. Naturligtvis är det en mängd sly och torrt gräs emellan oss så skärpan blir inte den bästa men ändå!! Vad mäktig han är och ändå graciös. Han tar några vingtag och landar lite längre bort på en sten. En uppvisning i örnbalett där alla rörelser är koordinerade och planerade. Vi ser havsörnar här nästan varje dag men upphör aldrig att imponeras av de stora fåglarna.

Livet är en lek...ibland

Plötsligt bryts tystnaden av ett väldigt oväsen bortifrån skogsbrynet. Utflygande mot den novembergrå himlen kommer tre korpar, som silhuetter urklippta från ett svart papper. De bråkar, busar och stojar som ett gäng halvkaxiga tonåringar. De skriker, kraxar och pratar med en  mängd varierande ljud. Kors och tvärs mellan stranden och skogen flyger de omkring till synes helt ouppmärksamma på omgivningen. Nu tror jag inte att de är det. De intelligenta fåglarna, asagudarnas omvärldsrapportörer, har säkert full koll på vad som händer nedanför på landbacken, kanske anstränger de sig lite extra för att imponera på mig, där jag står med min kamera.

Vem lurar i tallen?

När det plötsligt är tomt på småfåglar vid alla matställen, kan man ana vad som står på. Jo, minsann, där sitter han i tallen och försöker vara osynlig. Länge sitter han där och ibland vrider han huvudet åt alla håll och de gula ögonen spanar intensivt. Jag smyger bakom gardinen och knäpper bilder på den vackra fågeln. Plötsligt landar en ouppmärksam talgoxe vid fågelautomaten och sparvhöken gör ett blixtsnabbt utfall, så varken jag eller kameran hinner med riktigt. Talgoxen klarar sig med nöd och näppe undan och sparvhöken får bara en och annan jordnöt i klorna. Han fortsätter sin långa väntan men upptäcks av ett par skator som trakasserar honom från två håll. Till slut står han inte ut med deras påhopp utan flyttar till ett annat träd, funderar en stund och flyger vidare.

Senaste nytt: Svart rödstjärt

I det gråa novembervädret tog jag en sväng upp till Ölands norra udde. Det var ganska tomt på fåglar. Två havsörnar höll till utmed strandkanten, bevakade av ett gäng måsar. Tre korpar bråkade högljutt med varandra och flög gång på gång över vägen framför mig. En ormvråk jagade i skogsbrynet. Så plötsligt,satt det en liten fågel på taket till ett skjul vid parkeringen. En svart rödstjärt! Ett ovanligt fynd den 20 november gissar jag.

En flundra till lunch

Skrubbskädda är Ölands landskapsfisk och det äts mycket flundra på den här avlånga ön. Smörstekt med goda tillbehör eller varm och nyrökt! Det är inte många som säger nej tack till det. Mera tveksamt vore det kanske att sätta i sig en hel fisk med fenor och inkråm, men det finns de som gör det också. Den här truten, som tyckte att han hade hittat en riktig delikatess, träffade jag på i Byxelkroks hamn. Det var inte precis lättsvalt och det fanns dessutom en del intresserade släktingar runt omkring, som gärna hade stulit från sin broder om tillfälle hade uppstått. Men..trots besvärliga intressenter och jobbigt vågsvall, fick han i sig munsbiten till slut, även om han nästan började se lite illamående ut innan han lyckades pressa ner sista biten av stjärtfenan.

Havsörn

Ett moln av måsar stiger plötsligt upp mot den blå himlen! Det brukar bara betyda en sak. Fara på färde!

Och mycket riktigt! Där kommer den inflygande med tunga vingslag, tätt följd av en upphetsad mås med larmsignalen påslagen. Havsörnen är ute på jakt! Gräsänder och krickor hukar i växtligheten invid strandkanten eller lyfter i förvirrade småflockar.

Den lågt stående eftermiddagssolen bildar ett skuggspel som gör det svårt att urskilja hans teckning, men huvudet pendlar från sida till sida och ingenting  undgår hans örnblick.

Han kommer närmare och närmare och jag hoppas att han inte tycker att min gamla slitna yllemössa ser ut som en sjuk och klen gräsand.

Nej, jag var inte i hans smak och ingen annan heller i den här viken! Skönt! Han drar vidare bort utmed strandkanten och snart återgår alla till sitt vanliga vardagsslit med putsande, käbbel med grannarna och sökande efter dagens mat.

I magen på en nötskrika...

Jag har ett gäng nötskrikor som ständiga gäster i trädgården. Under den tidiga hösten har de ägnat sig åt att förflytta alla mina ekollon till vintergömmor borta i skogskanten. Nu är ekollonen slut och de har övergått till att länsa mina jordnötsbehållare. Utan överdrift kan jag säga att stora delar av min tappert intjänade pension,omvandlad till dyra jordnötter på ICA, nu befinner sig i magarna på ett gäng nötskrikor eller alternativt gömt i skogen intill. Det diskreta småätandet av ett gäng mesar och finkar är ingenting jämfört med glufsandet och hetsätandet av dessa stora nötälskare. Jag får fördela om en del av nötterna till de behållare som har ett yttre grovt galler som bara släpper in småfåglarna. Men innan jag gör det ska jag åka iväg  och släppa ut nattens fångst av skogsmöss från husets övervåning på något lämpligt ställe. Hur långt måste man köra för att de inte ska hitta hem igen?

Herrar på täppan

Det är en gråmulen hösteftermiddag och skatorna sitter på sin vanliga plats i toppen på hängbjörken och småpratar

Men vad är det där?

De fräcka kajorna kommer och tar vår bästa plats

Hur ska vi skrämma iväg dem?

Vi försöker och försöker...

Gång på gång attackerar vi

Det blir nästan ett riktigt slagsmål

Men de fräcka kajorna vinner och blir herrar på täppan!