Talgoxen förbereder vårkonserten

 

Efter en januarivecka med mörker, snöyra och förkylning, blir jag så himla glad över en liten rapport från södra delen av Öland: "Talgoxe sjunger idag." Våren närmar sig med stormsteg även om man har svårt att inse det ibland.

 

 

Även om jag har fått hålla mig inomhus, har jag inte missat fågellivet. Det pågår precis utanför fönstret. Sparvhöken kommer några svängar varje dag.

 

 

Då stelnar nötväckan till och tror att han är osynlig. Det kanske han är också för sparvhökens öga. Jag vet inte om han har lättast att upptäcka byten som rör sig.

 

 

Gulsparvarna blir allt gulare och lyser som tussilago i snön.

 

 

Det är många fåglar, modell större, som kommer och äter varje dag och maten tar slut snabbare än vad vi hinner fylla på. Det är ovanligt många koltrastar och nötskrikor i år och de senaste dagarna traskar tio ringduvor omkring i trädgården. Vi får nog börja utfodra dem med havre och ordna en kompostgallerbur till småfåglarnas dyrare delikatesser.

 

 

Jag - en helt vanlig stackare

Jag sitter här och funderar. Hur i allsin dar ska man bära sig åt för att bli en kändis?

Aldrig står det femhundra grönrockade gubbar och stirrar genom dyra kikare på mig. Varför är alla media fulla av bilder på den där eländiga idioten till skvätta som inte ens kan hålla reda på flygriktningen. En sådan urbota dum pippi ska få all uppmärksamhet medan vi som sliter och släpar från morgon till kväll aldrig får en chans att visa upp oss.

Ni får ursäkta att jag äter medan jag pratar. Dagarna blir allt kortare och jag vill inte lägga mig hungrig.

Var va jag nu igen då? Jo, dåligt omdöme och slarv ska uppmärksammas, men vi vanliga skötsamma...

Äsch, jag har inte tid längre. Hej då!

Att stå nära en kungsfågel

Oj, nästan en bild på den lilla kungsfågeln

Rödhaken visar snällt upp sig

Snygg mot det gröna gräset

Ute vid fyren väntar talgoxen vid infoskylten

Han känner till varenda liten springa i det höga byggnadsverket

Men se där...en mindre korsnäbb..

..och några vackert röda hanar också

Det är någonting som rör sig i det förvildade päronträdet alldeles vid stigen på Fyrön. Jag saktar in på stegen och spanar mellan löven. Där lyser det till av ett orangefärgat streck. Det är en kungsfågel. Så otroligt liten när man står alldeles nära, nästan som en insekt. Jag försöker få in skärpan i kameran men den är inte stilla en sekund och far ut och in mellan grenarna. Den bryr sig inte så mycket om att jag står där. Den har inte tid att tänka på annat än mat. Det gäller att äta upp sig ordentligt inför den långa höstresan.  Lite längre bort på stigen sitter en annan orangelysande fågel. Det är rödhaken som gärna poserar framför kameran. Bofinkar, grönfinkar, gulsparvar och pilfinkar drar runt bland nyponbuskarna och berättar högljutt för alla som inte vet, att jag står där med min kamera och kikare. Men titta, det där är ingen fink! En mindre korsnäbb sitter i ett träd och äter på några oxelbär. Och där ser jag flera stycken vackert röda  herrar i sällskapet. Framme vid fyren guidar en snäll talgoxe för alla som vill titta på Långe Erik. Hoppas att vi får många sådana här fina höstdagar med många fågelupplevelser innan vintermörkret sänker sig.

Talgoxe

Talgoxen är en fågel som de allra flesta känner igen. Det är också den vanligaste gästen vid våra fågelbord under vintern enligt den stora vinterfågelräkningen som görs varje år sista helgen i januari. Hans glada vårsång, som många jämför med ljudet av en cykelpump, är ett kärt och efterlängtat vårtecken. Talgoxen häckar gärna i våra holkar och när ungarna kommer ut ur boet och skriker efter mat kan du få besök av de stressade föräldrarna vid bordet, om du sitter ute och äter eller fikar.