fredag 26 oktober 2012

Herrar på täppan

Det är en gråmulen hösteftermiddag och skatorna sitter på sin vanliga plats i toppen på hängbjörken och småpratar

Men vad är det där?

De fräcka kajorna kommer och tar vår bästa plats

Hur ska vi skrämma iväg dem?

Vi försöker och försöker...

Gång på gång attackerar vi

Det blir nästan ett riktigt slagsmål

Men de fräcka kajorna vinner och blir herrar på täppan!

fredag 19 oktober 2012

Stjärtmesar







Från en liten dunge alldeles vid strandkanten hörs några välbekanta lockläten. Jag går försiktigt närmare och ser hur det rör sig lite bland grenarna. Och där, skymtar jag en lång stjärt under en tiondels sekund. En liten flock med stjärtmesar har landat bland buskarna och träden och undersöker noggrant varje sida av de halvvissna löven. De är så otroligt charmiga, de pyttesmå fåglarna med sina långa stjärtar. Jag står där länge och försöker få några bilder på dem. De struntar fullkomligt i min närvaro. Orädda klättrar de runt som små akrobater och tyngdlagen verkar vara upphävd. Tyngdlagen förresten, de kan inte väga mer än några gram, dessa små dunbollar.

onsdag 10 oktober 2012

Top Model






Han satt där på en sten vid den smala vägen ut till Högby fyr. När jag kom gående med kameran sträckte han lite på sig, burrade till fjädrarna och tittade intresserat på mig. Försiktigt närmade jag mig och han satt kvar som om han väntade på bästa avståndet för fotografering. När jag lyfte kameran började han posera. Vred lite på huvudet åt olika håll medan det gula ögat noggrant iakttog mig. Var jag nöjd med hans poserande? Jag tog en lång rad med bilder och först när jag vände ryggen till och gick in mot land igen, lyfte han och flög iväg. Hoppades han på en kommande karriär som fotomodell eller hade han helt enkelt svalt en för stor flundra som måste hamna rätt innan han kunde flyga vidare? Vad vet jag.

fredag 5 oktober 2012

Inga rariteter men rara ändå

Svåra att upptäcka mellan alla gulgröna blad


Några blåmesar fanns det också. Tänk att kunna hänga i ett löv...


Nu är det årets heta veckor när det gäller fågelskådning och på den södra delen av Öland avlöser rariteterna varandra. Den ena rarare än den andra! Själv tog jag en sväng till den norra udden och där var det vid första anblicken riktigt lugnt. Jag gick omkring lite makligt, bytte några ord med den gamle pensionerade fyrvaktaren och duckade ibland för en nötskrika som for rakt över huvudet på mig. Men så, bland de vindpinade krokiga ekarna och oxlarna längst ut på fyrön, såg jag hur det rörde sig bland de höstfärgade löven precis överallt. Jag ställde mig alldeles stilla och plötsligt framträdde kungsfåglarna, som nästan i klungor blixtsnabbt for runt bland löven och letade mat. De smälte verkligen in bland eklöven, svåra både att upptäcka och fånga på bild.