Ser ni där bakom nyponet? En kungsfågelsångare! Den sena fågelhösten på Öland verkade till en början bli ganska tråkig i år och alla pratade om den roliga hösten 2016. Tänk om det kunde bli så igen. Till slut blev det nästan så med den östliga kronsångaren i topp, en gråhuvad sparv som jag inte hann med att se och många kungsfågelsångare och annat smått och gott.
Oxelträd och rönnar har verkligen dignat av bär och det borde locka fler intressenter än våra vanliga småfåglar. Mycket riktigt, plötsligt händer det....
Först kom en och annan men så, en eftermiddag vid Ölands norra udde, var det plötsligt hundratals av dem,....tallbitarna!
Hösten är också nötskrikornas bråda tid. De flyger i skytteltrafik över mitt hus, från ekarna utmed vägen till skogen strax bakom, fullastade med mat som ska gömmas och sparas till vintertider.
Inte en lika solfattig novembermånad sedan 1990-talet pratas det om i media. Ja, under många veckor var det mesta förvandlat till gråsvarta silhuetter. Örnparet på revet ser ut att längta efter bättre tider.
Plötsligt flyger en gråhäger alldeles förbi vindrutan och jag slänger upp kameran. Hann väl inte bli något, tänkte jag, men se! Det blev nästan som en akvarell.
En rödhake burrar upp sig i gråvädret. Den enda lilla färgklicken jag ser på min promenad över ängarna.
Så plötsligt hör jag ett vackert och lite ödsligt läte. De första sångsvanarna kommer flygande. Härligt! De kommer att höras hela vintern nu från alla öppna vatten runt Öland.
Ja ja, du få väl vara med på ett hörn då!
Så kommer de stora flockarna med sidensvansar och björktrastar. Nu måste vi spana så ingen ovanligare trast döljer sig någonstans i flockarna. Ut igen med kikare och kamera.
Så avslutar jag det här året med bilder från nordligaste delen av Öland och önskar alla en riktigt lång och skön helg med många naturupplevelser framöver. Vi ses igen i januari.
