fredag 28 augusti 2015

Nej, men se, en vattenrall!

 
Jag strosade omkring i kvällssolen vid norra udden. Sädesärlorna hoppade runt bland stenarna i vattenkanten och sommarens sista ladusvalor jagade ovanför mitt huvud.
 
 
Turisterna har minskat betydligt de senaste dagarna och allt var lugnt och stilla.
 
 
Av en slump får jag se något som rör sig i motljuset någon meter utanför den täta vasskanten.
 
En vattenrall! Det ser man inte varje dag. Möjligen kan man höra deras grymtande läte inifrån någon vassrugge, men det är ovanligt att få se dem i helfigur. Ett riktigt roligt slut på den dagen!
 
 
 

lördag 22 augusti 2015

Årets tilldragelse

 
Någon gång i början av sommaren rapporterades en stor flock av biätare nerifrån Ottenby.  Oj, tänkte jag, jag hinner nog inte ner förrän de har flugit vidare och försvunnit. Jag har sett någon enstaka tidigare men en hel flock skulle förstås vara roligt att se.
 
 
Dagarna gick och biätarna fanns kvar. Inte så många längre, men det verkade nästan som om de tänkte stanna kvar. De var väldigt intresserade av sandgroparna ute på strandängen, precis en sådan miljö som de kan häcka i.
 
 
Och visst! Snart var det häckning och matning av ungar. Skyddsåtgärder i form av stängsel sattes upp runt bohålorna för at hindra kor och annat att trampa rakt in i härligheten.
 
 
Äntligen fick jag tid att åka ner till Ottenby. Självklart fick alla observera de färggranna fåglarna på långt håll, men jag hade lite tur.
 
 
Några gånger tog de en sväng nästan över huvudet på mig, visserligen i motljus, men ändå! Nu håller vi tummarna för att de gillade stället och kommer tillbaka nästa år.
(Som vanligt, klicka på bilderna så blir de större)
 
 

tisdag 11 augusti 2015

Kampen om livets goda

 
Jag har ett växthus, fyllt av dignande druvklasar, mogna physalis och små, frestande mörkröda tomater. Det här har familjen koltrast upptäckt. Jag började skjuta igen dörren, men lämnade en liten springa för luftväxlingens skull. Jag vill inte att hela rasket ska mögla bort. Denna lilla springa hittades omedelbart. Här är en koltrast på väg in till härligheten.
 
 
Mina odlade blåbär försvinner också på ett mystiskt sätt varefter de antar rätt blå färgnyans. Klicka på bilden så ser ni en möjlig blåbärstjuv där.
 
 
I körsbärsträdet sitter en rödstjärt och spanar. Hoppas att han håller till godo med bladlöss.
 
 
Så där ja! Färdigätet för denna gång. En rundmagad koltrast kommer ut från växthuset och jag suckar och går dit för att stödja upp nerfallna tomatrankor och torka bort fågelskit. Det är inte precis några smidiga och hänsynstagande fåglar.
 
 
Och himmel! Längre bort sitter en taltrast och spanar intresserat. Bara inte han får några dumma idéer i huvudet.
 
 

lördag 1 augusti 2015

Den höstliga oron

 
Nu är det ätandets tid för våra fåglar. Det gäller att samla på sig tillräckligt med energi inför en lång resa eller kall vinter.
 
 
Det spanas och letas bland blad och växter, under takåsar och trädgårdsmöbler.
 
 
Medan jag åt frukost i morse (med kikaren i ena handen) såg jag sädesärlor, rödstjärtar, lövsångare, ärtsångare och nötskrikor leta föda utanför köksfönstret. Mina hallonbuskar gungade misstänkt och mycket riktigt, familjen koltrast hann före mig idag.
 
 
Genom det öppna sovrumsfönstret väcks vi varje morgon av att tranorna pratar ihop sig om dagens program och kacklet från stora flockar av gäss som fyller luften ovanför vårt hus. Lite vemodigt med deras avskedstoner.