söndag 26 februari 2012

Familjelycka






Vid Ölands norra udde finns det en lite udda familj. Den som läst sagan om den fula ankungen kan känna igen sig. Det är ett knölsvanspar som har adopterat en kanadagås, åtminstone får man det intrycket. De har levt där tillsammans hela vintern och ser ut att gilla varandra. När vindarna ligger på utifrån havet, samlas det mängder av svan, både knölsvan och sångsvan, i den lugna Grankullaviken. Mysigt att njuta av de vackra fåglarna och lyssna till sångsvanens småprat och vårläten.

onsdag 22 februari 2012

Sparvhök







Min trädgård ingår i sparvhökens jaktrevir. Han kommer förbi ett antal gånger varje dag. De flesta försöken att fånga ett byte misslyckas och då sitter han, lite snopen, en stund på någon trädgren och hämtar nya krafter. Men några droppar blod i snön någonstans eller en fladdrande hög av gråblå pyttesmå fjädrar och dun visar att han lyckas någon gång varje dag. En felbedömning, ett ögonblicks ouppmärksamhet, sjukdom eller ålderdom gör att en och annan sparv eller mes förvandlas till sparvhöksföda. Själv är han aldrig ouppmärksam. Hans genomträngande blick spanar oavbrutet och huvudet går att vrida åt alla håll. Ingen nackspärr där inte! Jag beundrar hans otroliga snabbhet. Så många gånger har jag försökt få en bild precis när han lyfter från sin gren. Jag står beredd och så är han borta på en hundradels sekund. Den här gången fick jag en fin bild på stjärten!




fredag 17 februari 2012

Björktrast




Vid den här tiden på året brukar vi spana efter skärsnäppor på kalkstenshällarna utmed Ölands kuster. I år har vi blivit lurade att plocka fram kikaren vid ett otal tillfällen. "Åh, där är det något som springer runt. Kan det vara en skärsn....nej, det var en björktrast." Överallt bland stenar och på tångbäddar är det björktrastar på jakt efter något ätbart. Det hela startade när hela Ölands norra udde lyste röd av frestande oxelbär, som lockade till sig trastfåglar i mängder. Sedan dess har björktrastarna stannat kvar. Nu är bären slut och de får försöka överleva så gott det går. I min trädgård finns det också några stycken som kivas med koltrastarna om våra utlagda äpplen och då och då tar sig en slurk vatten i dammen. Snöskator kallades de för i gamla tider. Ja, nu gör de verkligen skäl för det namnet när de landar i snön vid min fågelmatning.



söndag 12 februari 2012

38 stenknäckar


En grönsiska störtlandar!

Så här ser vi dem oftast, några stycken i taget

Genom fönsterrutan och gamla vinterståndare blev det en suddig bild på minst 25 av stenknäckarna

Ett nästan exotiskt inslag bland våra fåglar är stenknäcken med sin papegojliknande näbb. Det är alltid roligt att se den vid fågelbordet, oftast några stycken men ibland har jag räknat ända upp till 12-13 färgglada fåglar. Häromdagen ramlade det plötsligt ner stenknäckar från alla håll och kanter. Under någon halvtimme var det den dominerande arten vid vår fågelmatning. Jag lyckades vid ett tillfälle räkna till 35 och då ropade maken från ett annat fönster: "Det är tre stycken här också!" Alltså minst 38 stenknäckar, säkert några till, gästade oss under en kort stund. Livet är fullt av upplevelser om man sätter sig vid fönstret och väntar!

onsdag 8 februari 2012

Rödhakar






Vad är det som gör att rödhaken alltid har en extra stor plats i mitt hjärta? Visst, den är liten och söt och den sjunger vackert, ofta under den tid på dygnet då alla andra är tysta. Men det är något mer. Kanske att den är så trevligt diskret i sitt uppträdande. Den hoppar målmedvetet fram under buskarnas nedre grenar och plockar i sig av maten. Bråkar de andra fåglarna drar den sig snabbt undan tills det är lugnt igen. När jag är ute i trädgården och pysslar, finns den där hela tiden. De pepparkornsformade ögonen iakttar vad jag gör och när jag vänder ryggen till undersöker den om jag möjligen kan ha grävt fram något ätbart. I år har vi två stycken (minst) som har valt att övervintra. När snön kom och temperaturen kröp ner mot -15 blev vi riktigt oroliga för hur det skulle gå. "Har du sett rödhaken" blev den vanliga frågan varje morgon. Vi tittade ut och drog en suck av lättnad när den plötsligt satt på sitt vanliga ställe. Vi mosade talgbollar och strödde ut på marken och vi schasade bort skator och koltrastar som tyckte att det var en extra fin service. "Försvinn, det här ska rödhakarna ha!" Nu har ovädret bedarrat för den här gången och hittills har det gått bra för de små liven. Vi håller tummarna!

lördag 4 februari 2012

Senaste nytt: Ghost Sparrow

Alla har säkert sett någon gång hur en flock pickande fåglar plötsligt stelnar till, alla på en gång, och stannar upp i sina rörelser. En del hukar lite mot marken och andra håller huvudet på sned och kikar uppåt. Är det en rovfågel som närmar sig uppifrån? Oftast kan jag inte se någon annalkande fara när jag ser mig omkring och efter någon sekund fortsätter pickandet igen. Men nu vet jag vad det är som stör dem. Det är spöksparven som flyger förbi! Osynlig för det mesta men plötsligt fick jag med den diffusa varelsen på en av mina bilder. Se själva!


Ja,ja! Jag vet att det inte är 1 april ännu, men lite roligt blev det!