Aprilfåglar

 

April är verkligen rödhakarnas månad här på Öland. Det är rödhakar precis överallt. Mysigt!

 

 

Det är gäss överallt också och i slutet av månaden har de första gässlingarna kläckts. Det går inte att smyga fram längre på strandängarna. Grågässen varnar högt och länge och alla andra arter försvinner in i buskarna.

 

 

Sånglärkorna är här förstås. Trots minskningen över hela landet är de fortfarande den vanligaste fågeln på Öland under sommaren.

 

 

Ett vinterhämplingpar träffade jag på en tidig vårkväll. Kul att se dem på nära håll.

 

 

Den svarta rödstjärten kommer lite tidigare än den vanliga rödstjärten.

 

 

Ett gäng kentska tärnor rastade i blåsvädret en kulen dag.

 

 

Det gäller att hänga med nu när alla kommer på löpande band. Strandskatorna är ett trevligt inslag på stränderna.

 

 

Den bruna kärrhöken jagar över ängarna.

 

 

Hämplingarna har börjat med bobygge,

 

 

I motljuset fick jag plötsligt syn på en göktyta!

 

 

Den svartvita flugsnapparen spanar från sin gren.

 

 

Månadens höjdpunkt blev den här dvärgsparven. Inte nog med det, några dagar senare hittades ytterligare en vid Ölands norra udde.

 

 

Till sist, en rödstjärt som tog årets första dopp i min trädgårdsdamm!

 

 

Slutet blev gott och framtiden ljusnar

 

Sista månaden av 2017 blev verkligen gråsiskornas månad. Plötsligt hade vi gråsiskor överallt! Trevligt med de små, söta fåglarna.

 

 

Trots det milda men regniga vädret började vi mata fåglarna i slutet av november. Det är verkligen det mörka halvårets underhållning. Vem vill sitta och titta på tjatiga lejonfilmer och simmande valar på TV när det är pågår naturfilmer utanför fönstret hela tiden.

 

 

Till exempel när det landar flera hackspettar samtidigt. Då blir det drama minsann.

 

 

Det är gott om domherrar också. Mysigt med domherrar i stora flockar även om min gamla granne muttrar över att de äter upp alla knoppar på hennes äppelträd.

 

 

En tidig julklapp blev den svarta rödstjärten, som landade några dagar i Böda hamn.

 

 

Mindre hackspetten är inte jättevanlig. Jag träffade på en i decembermörkret vid Ölands norra udde.

 

 

Så blev det den 1:a januari, solen sken lite blekt och jag och havsörnen njöt av det långsamt återvändande ljuset!

 

 

Badsommar

Det har varit en lång, het och torr sommar. Badgästerna har flockats utmed Ölands stränder och även till min damm har det stundom varit köer. Här har en varm och flämtande törnskata landat för att ta sig ett dopp.

Bland stenarna smyger trädpiplärkan omkring och väntar på sin tur.

Är det fullt vid vattenfallet kan man landa bland näckrosorna menar den unge rödhaken.

Åh,vad det svalkar runt fötterna, tycker lövsångaren.

Jag tror att jag doppar mig ordentligt!

Grå flugsnapparen blöter också ner magen.

Tja, man är inte alltid så snygg när man kliver ur duschen. Här har det varit närkontakt med vattenfallet.

Efter badet får man soltorka. Gråsparven njuter av solen.

Populära repriser

Nu kollar vi solens tidtabell varje dag och börjar ana en ljusning även om många gråa dagar återstår. Men tänk vad mycket härligt som väntar framför oss. Alla de efterlängtade vårfåglarnas ankomst. Sången, aktiviteterna, fågelungarna! Och möjligheten att något helt oväntat och unikt dyker upp. Vad ska jag få vara med om i år? 2013 års krysskort har redan fått sina första ifyllda rutor och flera blir det för varje dag.   Roligt också att jämföra år för år. Norra Öland har dåligt med rönn- och oxelbär i år och vi saknar de stora trastflockarna som höll till här förra vintern. I stället har vi ett överflöd av nötskrikor och pilfinkflocken slår nya rekord i antal.

Landningsplats i trädgården

Bredvid trädgårdens damm har jag en bor eller brygga eller vad vi ska kalla det för. Det har visat sig bli en omtyckt landningsplats för alla sorters fåglar, kanske för att man har en god överblick över den närmaste omgivningen därifrån. Man kan också sitta där och bestämma sig för om man ska ta sig ett bad eller inte eller titta ut över alla flygfän över vattenytan och välja ut det bästa på menyn. Sädesärlorna placerar ofta sina ungar där, kanske för att de smälter ihop bra med det gråaktiga träet. Ibland landar något mer ovanligt, som t ex forsärlan som stannade till några sekunder. Jag hoppas förstås på fler celebra besök, varför inte en kungsfiskare. Jag offrar också gärna några av dammens fiskar om en stork får för sig att gå ner och ta ett mellanmål. Jag fortsätter att spana!