Jag vandrar lite försiktigt utmed stranden, från buske till buske kan man nästan säga och hoppas att jag inte väcker alltför mycket uppmärksamhet. Det går bra så här långt. Gråhägrarna sträcker på sig och putsar fjädrarna. De har inte sett mig.
Oj då. Hallå där! Det är inte bara jag som tar en morgonpromenad.
Långt ute i det bleka solljuset sitter havsörnarna och spanar.
I en enbuske väcker jag en gärdsmyg. Han får kamerablixten rakt i ögat och protesterar högljutt.
I motljuset framträder änderna som svarta silhuetter, men här var det lätt att avgöra vilken art det är. Så här stora, tjocka näbbar är det bara skedänderna som har.
Oj vem blev räddast. Ett gäng krickor flaxar förskräckta upp bakom en sten och jag, som inte såg dem, hoppar högt, lika överraskad som de.
Vilken härlig promenad! :)
SvaraRaderaHi, hi..jag smög nästan med i texten...trevliga möten och lite lessamt att vi får vänta på nästa vår igen, men vi har ju stannfåglar :)
SvaraRaderaKram /Bea