På långt håll såg vi den stora flocken över alvarsmarken. Som fylld av beslutsångest flög den hit och dit i stora svängar innan den plötsligt spriddes ut i små flockar som landade i träd och buskar över hela området.
Det var sidensvansarna som hade kommit, ett roligt hösttecken till skillnad mot många andra. Deras karaktäristiska profiler avtecknade sig som silhuetter i morgonmotljuset.
Några av dem landade i en enbuske, lite stickigt kanske eftersom det tog en stund innan alla var nöjda med placeringen.
Så hittade alla en bra plats och ätandet började. Lite ovanligt att de föredrog enbär när träden runt omkring dignade av rönnbär, hagtorn, oxelbär och vildäpplen. Men omväxling förnöjer!
Vackra fåglar. Längtar efter att de ska komma till mig.
SvaraRadera