söndag 9 februari 2014

Turister på besök


Det var en av vinterns dimmigaste dagar. Det var nästan tomt runt fågelborden. Det verkade som om hela naturen låg inbäddad i den fuktiga vadden. Men plötsligt....hela hängbjörken fylldes av spanande besökare. Det påminde faktiskt om när en turistbuss gör ett stopp för att resenärerna ska få rasta, äta och dricka inför nästa etapp på resan.


De pustade ut några minuter...


...innan de spred sig runt i trädgården och började undersöka vad som bjöds.


Lite kvarsittande nypon kanske, en del äppelspill som koltrastarna har lämnat går nog att hitta.


Vad gör de där borta då?


Aha, det porlar av vatten, hur kommer vi åt det då?


Vi får undersöka saken.


Yes, det finns små pölar här och var ovanpå isen. 


I brist på rönnbär får man äta nypon.


Ja, då var det väl nästan dags att fortsätta resan.


Speciellt som den här gynnaren dök upp just när vi hade det som trevligast.



söndag 2 februari 2014

Envisa trastar

Vi kom på ett sätt att servera rödhaken lite extra näringsriktig mat. Vi vill ju gärna att den ska överleva vintern. Genast samlades en mängd avundsjuka koltrastar runt anordningen.

De trippade runt, funderade och försökte på alla sätt att komma åt godbitarna. Det blev rent av en upptrampad traststig runt cykelkorgen.

Hur i hela friden...

...ska man komma åt delikatesserna.

Om jag sträcker på mig riktigt ordentligt kanske det funkar.

Se där! En liten bit kom jag ändå åt.

Jag försöker igen.

Skit också! Bara en massa barr!

Ursäkta min svordom men jag blir så ....

Ja, här kan jag sitta i lugn och ro och äta utan att de där trastarna norpar allt mitt framför näbben på mig. De har minsann mat på andra håll i trädgården!



lördag 25 januari 2014

1, 2, 3, 4...........många

Redan i gryningen kommer koltrastarna fram ur enbuskarna

Blåmesarna bjuds på lite kaksmulor dagen till ära


Hacke hackar på

Stenknäcken - känns lite exotisk

Rödhaken i sitt vinterrevir

Största antalet: Pilfinkar

Roligt vinterbesök: Ringduvan


Så var det dags då! Helgen för den stora vinterfågelräkningen. Matförråden var inventerade och påfyllda. Block och penna framtagna och kikarna på plats. Redan i gryningen på fredagsmorgonen räknade vi in fyra förvånade koltrastar och en diskret rödhake. De var inte vana vid att några rufsiga individer skymtade bakom det svaga ljuset i fönstret från den kvarvarande adventsljusstaken vid den tiden på morgonen. I takt med att dagsljuset bredde ut sig, anlände sedan de vanliga matgästerna på löpande band och vi räknade på. Ganska hyggligt resultat redan första dagen men var är nötväckorna och bergfinkarna? Nåja, det är både söndag och måndag kvar så de kanske hinner dyka upp. Jag fick förresten ett mail från Tyskland. Där räknar de fåglarna första helgen i januari och utser dessutom "Årets fågel" som i år är gröngölingen.


fredag 17 januari 2014

Och så kom vintern

Så fick vi en släng av vinter till sist även på nordligaste Öland. Varefter snöfallet ökade i intensitet ökade också aktiviteten vid fågelmatningen. När snökanonen satt igång ordentligt gick det knappt att urskilja småfåglarna trots att fågelmatningen inte är så långt från huset.

Plötsligt var träden fulla av suddiga, gula suddar, som påskris nästan.

Det var mitt stora gäng av gulsparvar som inte längre vågade hålla sig på marken där de normalt hoppar runt och letar fröer. Risken att bli översnöad och återfunnen som ett blött paket gula fjädrar framåt vårkanten var uppenbar.

Det kändes betydligt tryggare att hålla till högt uppe på tallens grenar, som snart blev ganska mjuka och sköna av all snö.

Det gick till och med bra att lägga sig ner en stund medan ovädret drog förbi.

Riktigt mysigt här uppe faktiskt!

Nästan som ett litet vinterbo.

Bra utsikt ner över matplatsen är det också!



onsdag 8 januari 2014

Snösiska


Plötsligt landar en flock med siskor. Spännande! Är det bara "vanliga" gråsiskor eller kan det finnas något annat med också? Ibland får man titta riktigt noga då skillnaderna inte är så stora mellan de olika siskorna.


Redan lite på håll ser en av dem ovanligt ljus ut i fjäderdräkten. Jag tittar närmare. Tja, lite eller nästan inga streck på sidorna och ganska ljus i baken. 


Och visst, även om den bakom på bilden blev lite suddig kan man ändå se att den främre individen har betydligt mindre och klenare näbb, precis som snösiskan har.


Någon beskrev snösiskan som en gråsiska som blivit övermjölad. Det kan jag hålla med om. Den ger ett ljusare, lite rundare och mjöligt intryck jämfört med gråsiskan. Vad roligt! En snösiska på årets första dag vid Nabbelunds färjeläger på norra Öland.





lördag 28 december 2013

Ökenstenskvätta - Oenanthe deserti

Vad tittar grönfinkarna på?

Jo där, långt borta sitter den!

Morgontvätten ska klaras av.

Så kommer den plötsligt närmare.

Riktigt fin posering

Dags för frukost

Ah, därnere ser jag något





Jag missade den som gjorde ett kort besök på Öland i höstas. Men så började alla mina gamla skådarkompisar i Trosa höra av sig i början av november. Det finns en ökenstenskvätta här uppe! Jaha, tänkte jag, den försvinner säkert innan jag kommer upp dit till julhelgen. Men dagarna gick och den lilla skvättan rapporterades varje dag ifrån Sörmland. Det tändes ett litet hopp hos mig. Kanske kan den finnas kvar ända till jul. Snälla skådare lade ut mjölmask och skvättan tog en och annan men verkade inte särskilt hungrig. Den hade tydligen tillräckligt med mat i omgivningen. Vi åkte upp till Trosa den 21 dec men anlände först i skymningen. Den 22 dec, på förmiddagen, for vi ut till Edanö. Spänningen var oliiidlig. Skulle den visa sig? Jag spanade runt i omgivningen.  Ett gäng grönfinkar landade i en buske och tittade intresserade åt ett håll. Där satt någon gråaktig fågel på en gren ganska långt bort. Jo minsann! Det var ökenstenskvättan. Den hoppade runt lite i busken , flög sedan till en torr kvist och putsade sig noggrant. Efter morgontoaletten kom den närmare och började plocka efter något ätbart, till synes obekymrad över mig och en annan skådare. Vi fick våra julklappslivskryss och kunde nöjda fara därifrån och ägna resten av dagen åt julförberedelser. Och tänk...det var sista dagen som den observerades!! Hur kan man ha en sådan tur?


tisdag 3 december 2013

Fågelåret 2013 (andra halvan)

Juli - en del är fortfarande små och behöver föräldrarnas hjälp medan andra redan har börjat att stå på egna ben.

Inte så lätt alla gånger att vara ute på egen hand. Jag sitter här en stund och pustar ut.

Augusti - stenskvätteungar överallt. Ibland får vi ta över föräldrarnas vakande roll och bära ut ungar som hamnat på irrvägar från växthuset eller vardagsrummet.

Starungarna tynger ner trådarna. Tillsammans är vi trygga och starka. Precis som alla tonåringar!

September - flyttningstider och lite vemod i luften. Tranorna tar farväl för i år genom en extra sväng över huset.

Vid stränderna rastar småvadare och äter upp sig inför den fortsatta resan.

Oktober - sångarleden glesnar men en och annan håller ut ett tag till. Svarthättan som kan variera insektsdieten med lite bär, njuter av buskarnas överflöd.

Skogsfåglarna lockas också fram av de lysande röda bären

November - mycket fukt i luften men törstig kan man bli ändå av den torra ekollondieten

Ja, här sitter jag och väntar på att fågelmatningen ska börja!



December - Serveringen har börjat och köandet vid den 5-stjärniga restaurangen är värre än någonsin.

Nu gör jag ett uppehåll i fågelbloggen till ljuset återvänder och fågelåret börjar om igen. Jag önskar alla ett riktigt gott slut på 2013. /Kerstin