Det såg ut att bli en fin oktoberdag. Lite disigt men solen på väg upp och varmt i luften. Vi åker lite söderut, bestämde vi, till några grunda vikar på östra sidan. Där borde det vara gott om vadare nu. Sagt och gjort, vi packade fika och mackor och gav oss iväg.
Ju längre söder ut vi kom desto mer tätnade dimman. Det ger sig snart, sa vi förhoppningsfullt. Det brukar ju blåsa bort fram på förmiddagen.
Väl framme vid viken var allt insvept i en mjuk, grå filt. Två stora skepnader satt tätt ihop ute på ett skär. Av form och storlek att döma var det havsörnar.
Det fanns mycket annan fågel också. Förtvivlat putsade jag både glasögon och kikarlinser men ingenting hjälpte. Emellanåt gick det att urskilja en del änder, tofsvipor, kustpipare och gässen hördes frenetiskt kackla.
Ögonen tårades och kändes alltmer ansträngda. Vitkindade gäss och grågäss gick att se när dimmolnen skingrades något.
Till och med korna på andra sidan vara svåra att se.
När varningsljusen började lysa på sjömärkena, gav vi upp och åkte hem igen. Där sken solen och jag kunde sitta ute och läsa en bok på eftermiddagen. Vi får försöka en annan dag igen!
Typiskt i oktober med gråa, disiga dagar. Här är det samma idag, hoppas i alla fall att solen spricker fram lite grann vad dagen lider.
SvaraRaderaHa en bra dag /bea
Nej, inte blir det alltid som man tänkt sig när man åker ut för att spana på fåglar men det brukar kännas bra i alla fall tycker jag. Man kommer ut i naturen och får njuta av den och frisk luft :-)
SvaraRaderaFina bilder på nötskrikorna. För sådär 10 år sedan fanns det alltid nötskrikor här för vi har en stor ek utanför tomtgränsen men sen har de blivit sällsynta tyvärr. Men så för några dagar sedan satt det plötsligt en vid min fågelmatning! Så kul!!!
Ha det gott. /Ingela