Sällskap i trädgården

Någons oroliga mamma kanske?

Grå flugsnapparen kollar intresserat om jag ska skrämma upp något ätbart

Den unga rödstjärten är inte heller särskilt rädd av sig

Jamen då så! Då kan mina ungar också sitta här, tycker ladusvalan

Jag behöver inte precis känna mig ensam när jag pysslar i trädgården med sekatör och spade. Det rör sig och fladdrar överallt bland buskarna av mer eller mindre skygga vingförsedda grannar. Under några dagar hade jag en ung stenskvätta och en sädesärla runt mina fötter hela tiden. De verkade ha slagit följe både med varandra och med mig. Jag har upplevt det tidigare att fågelmammor nästan verkar placera sina ungar i närheten av oss som är igenkända inventarier i trädgården. Märkligt! Förmodligen ser jag ofarligare ut än både falk, hök och katt. Däremot är det inte riktigt lika trevligt att vakna på natten av att något rör sig på övervåningen. Det visade sig vara en annan ung stenskvätta som efter idoga försök att ta sig ut, satt något utmattad på fönsterkarmen. Dagen efter kunde vi följa spåren genom huset, bajsspåren alltså, från altandören till skinnsoffan, bajsade lite, till en stol vid matbordet, bajsade lite och så vidare upp till övervåningen. Visitkorten fräter ganska bra och det blir inte alltid fläckfritt efter en sådan framfärd även om man använder både varmt vatten och diskmedel.